Stark norm kring konsensus på fritidshemmen

Barn som är sams är idealet, medan relationer som innehåller konflikter helst ska undvikas. Det är de rådande normerna på fritidshemmen för hur barn bör vara i relation med andra barn, visar Marianne Dahl i sin avhandling. 

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Det växte fram från min lic-uppsats, där jag skrev om barns sociala liv på fritidshem utifrån barnens perspektiv. Den här gången har jag riktat in mig på det innehållsliga arbetet utifrån fritidspedagogernas perspektiv.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om fritidspedagogers arbete med barnens relationer sinsemellan. Jag har under en termin observerat och intervjuat pedagoger från två arbetslag på två olika fritidshem. Jag har studerat pedagogernas tal och handlingar, hur arbetet tar sig uttryck och vilka uttalade och outtalade handlingar det innefattar.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Studien fokuserar på vad pedagogernas kollektiva handlingsrepertoar består av och vilka kvaliteter i barns relationer som anses eftersträvansvärda. Det finns en strävan att vara nära barn, bygga förtroende och vara känslig för barnens uttryck. Samtidigt finns en tydlig föreställning om hur barns relationsarbete ska gå till och vad som är bra. Lugna, harmoniska konfliktfria relationer premieras medan de som innehåller konflikter av något slag anses problematiska och helst ska undvikas. Det diskuteras sällan eller aldrig i ett vidare perspektiv kring vilka kvaliteter man vill att barnen ska få erfarenhet av på fritidshemmet.

– Det här kan till en del förklaras med att pedagogerna inte har tid till mycket mer än att övervaka verksamheten. Ett annat resultat är att fritidspedagogerna saknar ett professionellt språk för att beskriva relationsarbetet med barnen. Det språk som används bygger till stor del på metaforer, pedagogerna pratar om olika barngrupperingar som ”tajta i sin egen bubbla”, ”självgående” eller ”järnstarka gänget”. Det är i sig inget fel att använda metaforer, men en diskussion om dess innebörd kan vara ett viktigt verktyg för pedagoger.

Vad överraskade dig?

– Att konsensus och harmoni var en så utpräglad norm på fritidshemmen. Pedagogerna var snabba med att stoppa konflikter.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag hoppas att fritidspedagoger kan ha nytta av resultatet. I slutet av min avhandling beskriver jag en relationell didaktik, som kan användas som underlag för att utveckla både relationsbegreppen och språket för relationer på fritidshemmen.

Susanne Sawander