Fritidspedagogers handlingsrepertoar. Pedagogiskt arbete med barns olika relationer

Fritidspedagogers handlingsrepertoar. Pedagogiskt arbete med barns olika relationer

Avhandlingens syfte är att bidra med kunskap om fritidspedagogers arbete med barns relationer, med fokus på den kollektiva handlingsrepertoar som kommer till uttryck i två arbetslag. Följande forskningsfrågor har fokuserats:

Hur arbetar fritidspedagoger med barns relationer?

Hur ser fritidspedagoger på barns relationer?

Vilka gemenskaper identifierar fritidspedagoger?

Vilka kvaliteter i barns relationer ser fritidspedagoger som eftersträvansvärda?

Teoretisk inspiration hämtas från Wengers (1998) sociala teori om lärande i praktikgemenskaper och Gergens (2009) tankar om att vi alltid befinner oss i relation med andra människor. Relationer skapas således inte, däremot förhandlas och förändras relationer i kvalitativ mening.
Studiens metodologiska ansats är etnografisk där fokus har riktats mot fritidspedagogers arbete med och tal om barns relationer. Studiens fältarbete har genomförts via deltagande observation, informella samtal, fältanteckningar, gruppintervjuer och individuella intervjuer. I studien deltar åtta fritidspedagoger verksamma i två arbetslag. Fritidspedagogerna arbetar i två olika fritidshem med vardera 60 inskrivna barn i åldrarna 6-11 år.

Analysen har skett i olika interrelaterade steg där det första analyssteget gav näring till det andra. Begrepp hämtade från Wengers respektive Gergens teorier har legat till grund för den slutgiltiga analysen. Handlingsrepertoar, kvaliteter i relationer, praktikgemenskaper samt gemensamt intresse är exempel på några av begrepp som brukats.

Studiens resultat visar att pedagogers arbete består av att skapa olika villkor för relationers kvaliteter i arbetet med barnen. I fritidspedagogernas handlingsrepertoar framträder en intention att arbeta för att underlätta möten mellan barn. En gemensam och underförstådd utgångspunkt i pedagogernas arbete med barns relationer är att verka för goda och harmoniska relationer.
Fritidspedagoger stödjer relationer som karaktäriseras av konsensus, respekt, trygghet och anpassning till regler. Relationer som utmärks av konflikter, disharmoni, regelbrott eller aggressioner motverkas av pedagogerna.

De praktikgemenskaper och allianser som pedagogerna identifierar i verksamheten är oftast genusrelaterade och bygger på gemensamma intressen. Det förekommer även barn som positioneras eller positionerar sig i periferin av barns gemenskaper i verksamheten.
I fritidspedagogernas handlingsrepertoar framträder olika föreställningar som bygger på ett normativt tänkande och som tillskriver barn olika relationella kompetenser. En del barn framställs som relationsskickliga. Andra barn som inte reglerar sig själva på ett önskvärt sätt beskrivs av pedagogerna ha svårigheter i sitt relationsarbete. Studien visar att det saknas en riktning för hur pedagoger ska ta sig an arbetet med barns olika relationer. Det saknas även ett gemensamt
yrkesspråk för att verbalisera barns relationsarbete.

Studiens didaktiska implikationer är att med hjälp av en begreppsapparat bidra till en relationell didaktik och ett språk för relationer i en fritidshemskontext. Intentionen är också att utmana analys och reflektion över den variation av erfarenheter, dilemman och villkor som fritidspedagoger möter i sitt arbete med barns relationer.

Abstract in English