Samtal om böcker viktiga för läsförståelsen

Barn måste få prata om vad de läser för att få en god läsförståelse, visar Catarina Schmidts forskning.
– Framförallt visar mina resultat på vikten av ett aktivt arbete kring texter i skolan som integrerar samtal om böckers innehåll, men också att barn görs delaktiga i bearbetningen av sin egen textproduktion, säger hon.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Som lärare och lärarutbildare har jag varit engagerad i frågor om villkor för barns läsande och skrivande i många år.

Vad handlar avhandlingen om?

– Min avhandling handlar om barns fortsatta skriftspråkliga lärande i årskurs 3-5. Undersökningen kartlägger vilka texter de nio deltagande barnen använder, i tryckt form och på skärmen, samt vilka aktiviteter de involveras i kring dessa texter i och utanför skolan.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Utanför skolan möter barnen populärkulturella texter på skärmen, och i viss mån i tidningar, som de tillmäter stor betydelse. Användandet präglas av en frivillighet, där barnen ofta förhandlar om tiden. Den enskilda och gemensamma läsningen i skolan är obligatorisk, ofta övergående och skapar inte samma engagemang.

– Samtidigt läggs i skolan stor vikt på grammatik och stavning. De repertoarer kring kodning, funktionellt användande och meningsskapande kring texter som barnen involveras i stödjer oftast inte varandra. Kritisk granskning av texter lyser med sin frånvaro. Framförallt visar mina resultat på vikten av ett aktivt arbete kring texter i skolan som integrerar samtal om böckers innehåll, men också att barn görs delaktiga i bearbetningen av sin egen textproduktion.

– Mina resultat pekar också på att balansen mellan form och innehåll behöver avvägas, samt att några av de flerspråkiga barnen skulle behöva riktat stöd för att utforska ljud, strukturer och ord i det svenska språket. Jag menar att en klassrumsoffentlighet behöver skapas där elever och lärare delar texter med varandra. En sådan undervisning behöver utgå från en integrerad ämnessyn, ett vidgat textbegrepp och ett inkluderande flerspråkighetsperspektiv.

Vad överraskade dig?

– Det första är att barnen i så liten utsträckning delar sina tolkningar och tankar om skönlitteratur och andra texter med andra. En annan sak är hur föräldrar, anhöriga samt ibland kamrater eller bibliotekarier ofta fungerar som sponsorer. På ett lyhört sätt uppmuntrar och möjliggör de införskaffande av böcker genom gåvor, lån eller inköp, något som framstår som helt avgörande för barns vilja att läsa. Här finns mycket att göra, inte minst mer av samarbete mellan olika lärarkategorier i skolan och vidare över till skol- och folkbibliotek som stödjer barns val av ”rätt” bok. Vidare visar resultatet på en outnyttjad lärandepotential i de berättelser som vandrar mellan olika medier.

Vem har nytta av dina resultat?

– Alla som är intresserade av barns läsande och skrivande i dagens textindränkta samhälle. Resultatet är också mycket viktigt för alla de barn som vi vill ska läsa och fortsätta läsa.

Åsa Lasson

Foto: Maria Jacobsson