Olika syn på den professionella läraren

Lärares och politikers syn på hur man är en professionell lärare står i motsats till varandra. Medan lärare lyfter fram autonomi och flexibilitet som en förutsättning för att kunna agera i sin dagliga verksamhet poängterar politiker reglering och kontroll. Det visar Larissa Mickwitz i sin avhandling.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är själv lärare och har sett läraryrkets villkor förändras genom åren. Jag fick möjlighet att skriva min lic-avhandling under tiden som jag arbetade som lärare och valde att framför allt fokusera på betygens betydelse i skolverksamheten.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om lärare i ljuset av de senaste 20 årens skolreformer och om hur lärare konstrueras i skolpolitiska texter och i lärares egna berättelser. Eftersom betygssättning har varit så i fokus har jag koncentrerat mig på den betygsättande läraren.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att det som de skolpolitiska texterna definierar som en professionell lärare inte är det som lärare själva definierar som professionellt – snarare tvärt om. Den definition av en professionell lärare som betonas i policytexterna är det som lärare själva anser försvårar för dem att verka i enlighet med läraruppdraget.

– Tre olika typer av lärare konstrueras under de tre olika reformperioder som jag har undersökt. I samband med decentraliseringen och avregleringen av skolan på 1990-talet betonas en lärare som upprätthåller professionaliteten i skolan i och med att staten drar sig tillbaka. I perioden mellan 1994 års läroplansreform och den som sker 2011 konstrueras en oprofessionell betygsättande lärare. Slutligen, under lärarlegitimationsreformen 2011, konstrueras en kvalitetssäkrande lärare. Då handlar det mycket om att legitimera betyg, om att kontrollera och reglera lärarpraktiken, bland annat genom inspektion och dokumentation. Lärare själva talar tvärt emot de skolpolitiska texterna om autonomi och flexibilitet som en förutsättning för att kunna agera i sin dagliga verksamhet. Det är två helt olika synsätt på vad det innebär att vara en professionell lärare som står i motsats till varandra.

– De två olika synsätten innebär i förlängningen att det kan bli problematiskt för lärare att verka i enlighet med sin egen definition eftersom det inte premieras uppifrån på samma sätt. Om lärare ägnar sig åt exempelvis dokumentation så ses de utifrån som professionella men om det sker på bekostnad av att exempelvis prioritera extra stöd till elever så innebär det enligt lärarna att deras professionalism inte synliggörs.

– En positiv sak som framkom i intervjuerna var den samstämmighet och vilja till kollegiala samtal som fanns bland lärarna trots att de kom från fem olika skolor. Jag tror att kollegiala samtal skulle öka lärares möjligheter att skapa en mot-definition av läraruppdraget, i relation till den som konstrueras både i nationell och internationell skolpolicy.

Vad överraskade dig?

– Att det fanns en sådan samstämmighet bland lärarna och en sådan medvetenhet om den andra, yttre, definitionen av lärares professionalism.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag har en förhoppning om att avhandlingen kan bidra till fler kollegiala samtal mellan lärare. Jag hoppas även att politiker läser den för att få ta del av lärares definition av hur lärare definierar en professionell lärare.

Åsa Lasson

Foto: Astor Blomstrand