Musikpedagoger vill ge insikt i musikens förmåga att berika livet

Musik handlar om mer än att lära sig ett hantverk. Cecilia Björks avhandling visar att musikpedagoger även tar ett stort ansvar för elevens personliga förhållande till musik.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Det pågår en offentlig och akademisk debatt kring musikskolan i Finland om vilken sorts musik och vilka värderingar musikskolan försvara. Och om vem är den till för. En del av uppdraget är att utbilda framtida yrkesmusiker, men många elever är intresserade av musik av andra anledningar. Så frågan är hur musikskollärare utvecklar sin pedagogik så att den passar för varierande målsättningar.

Vad handlar avhandlingen om?

– Vad musikpedagogerna anser är viktigt i musikundervisningen och hur de jobbar för att eleverna ska hitta någonting i musiken som blir viktigt för dem. Riktlinjen för musikskolornas nationella läroplansgrunder är att främja ”ett gott förhållande till musik”, men formuleringen är medvetet öppen. Lärare, elev och vårdnadshavare måste gemensamt komma fram till vad detta ”goda” innebär. Eftersom värdefrågor alltid är knutna till större tankar om vad som är viktigt i livet som helhet så finns det inga färdiga svar.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Jag har utvecklat reflekterande och analytiska metoder som kan stödja de djupa nivåerna av musikpedagogers arbete. Lärarna tar ett väldigt stort ansvar, dels för att eleverna ska lära sig vad som krävs för att kunna delta i musikpraktiker, dels på ett personligt plan, för att eleverna ska få blomstra, var och en på sitt sätt. Kärnan i lärarnas strävanden handlar ofta om musikens förmåga att skapa inspiration och ge känslan av att vara intensivt levande. Lärarna formulerade tankar om olika egenskaper som ger större chans att leva ett gott liv: vitalitet, uthållighet, humor och öppenhet. Och att man är uppmuntrande mot andra, det gäller att ha självförtroende men också självinsikt.

Vad överraskade dig?

– Hur oerhört medvetna och noggranna lärarna var kring de olika dimensionerna och skikten i arbetet. Deras arbete är komplext och krävande, både när det handlar om musiken och om livet i större bemärkelse. Musik kommer så nära inpå livet. Musikpedagoger får ibland kritik för att vara opsykologiska men de fem lärarna i min studie visade verkligen en stor omsorg om barnen som personer och att de ska kunna ha musik som en tillgång.

Vem har nytta av dina resultat?

– Alla som är intresserade av musikpedagogik. Förutom lärare och forskare tänker jag på familjer där musik är en del av barnens vardag och man vill förstå musikens många olika möjligheter att berika livet.

Annika Larsson Sjöberg