Lärarskapets moraliska dimension

Sören Högberg har utvecklat ett perspektiv på lärares arbete som han kallar lärarskapets moraliska dimension. Hans avhandling lyfter fram vikten av att lärare värderar olika didaktiska handlingsalternativ samt att deras arbete kräver ett professionellt handlingsutrymme.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– I takt med att lärarutbildning via nätet vuxit i omfattning har mitt intresse för vad som sker i nätbaserade seminariesamtal vuxit fram. När diskussionen om en svensk skola i kris spillt över på lärarutbildning har jag med min bakgrund av att både ha arbetat som lärare i grundskolan och som lärarutbildare, förundrats över den oproblematiserade bild av både lärares arbete och lärarutbildning som fått genomslag i den offentliga debatten.

Vad handlar avhandlingen om?

– Kortfattat kan man beskriva det som att jag utvecklar ett perspektiv på lärares arbete, som jag benämner Lärarskapets moraliska dimension. Jag lyfter fram det rimliga i att tala om lärares arbete som ett arbete präglat av osäkerhet, där skilda intentioner indirekt växer fram som en konsekvens av interaktionen mellan lärare och elever, där motstridigheter är en del i lärares arbete och att lärare därför avkrävs ett ansvar att växelvis agera med olika intentioner, ibland också på ett motsägelsefullt sätt.

– I ett andra steg för jag ett resonemang om vilka konsekvenser det utvecklade perspektivet har för lärarutbildningens seminarieverksamhet, oavsett om den sker via nätet eller på campus. Därefter genomför jag en analys av lärarstuderandes nätbaserade seminariesamtal vars resultat jag värderar i förhållande till det perspektiv jag utvecklat. Slutligen för jag utifrån resultatet en diskussion om rimliga konsekvenser för blivande lärare och lärarkåren i stort.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Jag ser introduktionen av begreppet pedagogisk rytm som ett viktigt kunskapsbidrag för att synliggöra de växlingar av skilda och återkommande intentioner, av både didaktisk och etisk karaktär, som skapas i interaktion mellan lärare och elever i pedagogisk verksamhet över tid. Det synliggör att lärares arbete kräver ett professionellt handlingsutrymme. Den empiriska studien visar också att lärarstuderande i lärarutbildning kan befinna sig i åtminstone fyra skilda centrum för omdömesbildande processer. Jag benämner dessa som ett existentiellt, ett performativt, ett kritiskt respektive ett professionellt centrum.

– Resultatet tydliggör att lärarstuderandes reflektion över lärares arbete kan leda i skilda riktningar för omdömesbildande processer. Dessa skillnader är av avgörande betydelse för lärarstuderandes möjligheter att utveckla ett lärarskap som förbereder för ett professionellt ansvar. Studien visar även att den nätbaserade formen för seminariesamtal driver dessa samtal i monologisk riktning, vilket understödjer framförallt ett performativt och ett kritiskt centrum för omdömesbildande processer.

Vad överraskade dig?

– Att den moraliska dimensionen av lärares arbete är så pass lite diskuterad i svensk och internationell didaktisk forskning, inte minst på senare tid. Som om allt fokus på lärande och måluppfyllelse långsamt tränger undan fokus på didaktiska val och skilda sätt för lärare att agera. Diskussionen tycks tappa bort syftet att lyfta fram en variation av kvaliteter i undervisningen, där lärarens ansvar för vilka kvaliteter som bör prioriteras och när det är lämpligt tenderar att glömmas bort. Successivt blev det också tydligt för mig att den nätbaserade formen för seminariesamtal både kan fungera som ett hinder och som en potential för de omdömesbildande processer som jag kommer fram till krävs för att lärarstuderande ska erhålla möjlighet att utveckla ett professionellt ansvar.

Vem har nytta av resultaten?

– I det korta perspektivet kan jag tänka mig att lärarutbildare kan ha nytta av resultaten. På lång sikt hoppas jag att arbetet också kan bidra till en mer nyanserad förståelse för lärares arbete.

Åsa Lasson