Från gemenskap till individualism i samhällsböckerna

I läroböcker i samhällskunskap från 1990-talet beskrivs unga människors framtid som en del i en gemenskap. På senare år har bilden blivit mer individualistisk, där självförverkligande och konsumtion står i centrum. Det visar Jonas Nordmark i sin avhandling.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har jobbat som lärare i samhällskunskap och har länge varit intresserad av läromedel. Bland annat skrev jag en C-uppsats där jag gjorde en analys av läroböcker i samhällskunskap.

Vad handlar avhandlingen om?

– Den handlar om hur den unga människan framställs som en framtida politisk varelse i läroböcker i samhällskunskap. Läroböckerna är för grundskolans senare årskurser från åren 1992 till 2010. Jag har ett kritiskt perspektiv vilket innebär att jag utgår ifrån att innehållet i läroböcker är problematiskt och behöver diskuteras. I den läromedelskritiska traditionen betraktar man läroböcker som mer eller mindre politiska, att det i böckerna finns uttryck för politiska föreställningar och ideologier.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att uppfattningen om den unga människan som politisk varelse har förändrats i de tidigare jämfört med de senare böckerna. Det finns två olika övergripande berättelser om hur man betraktar den unga människan. I de tidigare böckerna knyter man den unga människans politiska kapacitet eller möjlighet att delta i samhället till en gemenskap. Samhället är ett gemensamt projekt och målet för det politiska engagemanget är en gemensamt bättre framtid.

– I senare böcker pratar man om framtiden på ett lite annat sätt. Istället för att tala om unga människors politiska engagemang så pratar man om självförverkligande. Det blir en mer individualistisk berättelse om framtiden där det politiska engagemanget hamnar i skymundan.

– I de senare böckerna tecknar man två olika bilder av framtid. Den ena är ett samhälle för de som lyckas och den andra är en framtid för de som inte lyckas med sin utbildning eller inte får ett jobb. Det är en berättelse om två framtida samhällen med lyckade och misslyckade människor. Den goda gemensamma framtiden är villkorad. Om man sköter sin utbildning, är aktiv i utvecklingen av sig själv och visar framfötterna på arbetsmarknaden, då har man också möjlighet att förverkliga sig själv. Om man misslyckas kan man hamna på en plats i samhället där man är beroende av andra. Den bilden är lite starkare i de senare böckerna, argumenterar jag för.

– Jag har ändå hittat uttryck för någon typ av politiskt engagemang, framför allt i böcker efter millennieskiftet. Där framträder bilden av den unga människan som politisk genom konsumtion, till exempel att handla kravmärkt. I tidigare böcker talar man om politik som att aktivt organisera sig. Konsumtion kallar jag för en passiv typ av politiskt engagemang.

Vad överraskade dig?

– Att de tidiga böckerna var så starkt färgade av en kollektivistisk syn på framtiden. Man ser samhället som en väldigt stark kollektiv sammanslutning. Man gjorde ingen skillnad, utan individens framtid är en del av samhällets kollektiva framtid. I de senare böckerna är det i princip bara individens framtid som är den centrala. Det överraskade mig att det var så starka beskrivningar av det.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag riktar mig till en kritisk lärare som vill fundera kring hur vi gestaltar frågor om framtid och förändring i undervisningen. Lärobokskritiken är en del av det. Samtidigt är min avhandling ett bidrag i ett akademiskt sammanhang.

Annelie Drewsen