En-till-en kan öka digitala skillnader mellan skolor

Trots förhoppningar om att en dator per elev bidrar till en minskad digital ojämlikhet så blev ojämlikheten tvärt om ännu större för deltagarna i Eva Jacquets forskning. Det ger skolan ett viktigt kompensatoriskt uppdrag, konstaterar hon.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Dels var det aktuellt i den kommunen som jag arbetar med, där man har implementerat en-till-en. Dessutom har datorn en viss potential för multimodalt textskapande. Den kan bygga broar mellan olika texter, och ger förutsättningar för en annan slags undervisning och för att anknyta till elevers egna textvärldar. Jag blev intresserad av att undersöka vad det innebär i verkligheten att införa en-till-en, om det blir någon förändring i literacy-praktiker och i så fall för vem.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om vad fem ungdomar på högstadiet gör på sina datorer i vardagen hemma, i skolan och på andra platser.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Trots förhoppningar om att en-till-en bidrar till en minskad digital ojämlikhet så visar mina resultat att det ser väldigt olika ut för de fem ungdomarna i min studie. Skillnaderna mellan deras datorpraktiker ökade efter att man implementerat en-till-en i deras respektive skolor.

– I den ena skolan, som ligger i ett flerspråkigt område med sämre socioekonomiskt och sociokulturella förutsättningar, förändras inte literacy-praktiken nämnvärt i och med införandet av en-till-en i skolan. Datoranvändningen ökade inte rent tidsmässigt i någon större omfattning på den här skolan och undervisningen har i stort sett förblivit som den var innan datorerna gjorde entré. Den kunskapssyn som man förmedlar i skolan påverkar även vad eleverna gör hemma på sina datorer. De två ungdomarna från den här skolan producerade inte några egna texter på datorn privat.

– I den andra skolan, som ligger i ett villaområde där föräldrarna har ett högre utbildningskapital, användes datorn mer frekvent och varierat i skolan. Generellt sett framträder ett mer avancerat och varierat IKT-användande för deltagarna på den skolan. Datorn används för textproduktion i fler ämnen och flera olika texttyper används i en och samma text. Deltagarna från det området använde även datorn mer frekvent och varierat i sammanhang utanför skolan. De ungdomarna har i mycket högre grad en egen textproduktion. Det finns en tydlig koppling mellan användandet av datorn i skolan och hemmet.

– Mina resultat visar att en-till-en har inneburit att ojämlikheten har blivit ännu större mellan de fem deltagarna i avhandlingen. Det ger skolan ett viktigt kompensatoriskt uppdrag. Parallellt med tekniksatsningar behöver skolan utveckla en didaktik som kompenserar elevers olika förutsättningar.

Vad överraskade dig?

– På skolan i det flerspråkiga området använde ungdomarna inte datorn i modersmålsundervisningen. Det var överraskande eftersom datorn har en stor potential i det ämnet. Det överraskade mig också att den skolan som hade hunnit längre i den digitala didaktiken inte använde sig av sociala medier i undervisningen.

Vem har nytta av dina resultat?

– Man kan ha nytta av dem för att tänka strategiskt om digital didaktik. I avhandlingen visar jag hur man kan arbeta med självdokumentation med datorn.

Åsa Lasson