Litteracitet i fem högstadieungdomars en-till-en-datorpraktiker

Litteracitet i fem högstadieungdomars en-till-en-datorpraktiker

Studien har fokus på fem högstadieungdomars dagliga bruk av sina en-till-en-datorer, med det övergripande syftet att undersöka litteracitet i deras en-till-en-datorpraktiker.

Teoretiskt förankras studien i New Literacytraditionen med ett ekologiskt perspektiv, i kombination med socialsemiotisk teori med ett multimodalt perspektiv. New literacy och det ekologiska perspektivet, uppmärksammar litteracitetspraktiker och plats samt sambandet dem emellan. Litteracitet ses som socialt förankrad, i konkreta situationer och i återkommande sociala praktiker. Den socialsemiotiska teorin och det multimodala perspektivet tas i bruk för textanalyserna. Metodologin benämns socialsemiotisk etnografi.

De etnografiska metoderna omfattar drygt två års fältarbete med deltagande observationer av de fem deltagarnas datoraktiviteter i hemmet, i skolan och på andra platser. Deltagarna har också genomfört egna självdokumentationer av sina datoraktiviteter. Deltagarna, en pojke och två flickor från Blåsippsskolan och två flickor från Vitsippsskolan, har valts för att spegla bredd vad gäller sociokulturell och socioekonomisk bakgrund. Vitsippsskolan är belägen i ett miljonprogramsområde med en mångkulturell prägel där de boende har lägre inkomster och utbildningsnivåer än de som bor i det villaområde där Blåsippsskolan ligger.

I studien framkommer att det föreligger en bred och djup variation i hur digital litteracitet framträder i deltagarnas en-till-en-datorpraktiker. Variationerna har koppling till erfarenheter i hemmet, boendemiljö, plats, personliga egenskaper och skolerfarenheter. Blåsippsdeltagarnas mer varierade datorbruk har koppling till de intressen de utvecklat i sina hem och boendemiljöer och till den datorpraktik som förekommer i skolan. Deras mer varierade datorbruk återspeglas vidare i deras bredare digitala litteracitetsrepertoarer och fler och mer varierade digitala litteracitetsförmågor.

Blåsippsdeltagarnas textproduktion är mer mångfasetterad, spänner över ett bredare ämnesfält och uppvisar en bredare palett av semiotiska resurser. I Blåsippsflickornas textproduktion kombineras fler texttyper och texterna är generellt längre. Blåsippsflickorna har utvecklat en textkultur som ligger nära skolans. För deras del finns tydliga länkar mellan skol- och självinitierade datoraktiviteter, medan övriga deltagare inte har lika stora möjligheter att länka och integrera självinitierade datoraktiveter i skolsammanhanget. Det tydliggörs också att Blåsippsflickorna kan förhålla sig till och anpassa sina texter till olika kommunikativa praktiker och mottagare. Vidare synliggörs att Blåsippsflickorna har eller tar ett relativt stort handlingsutrymme i skolpraktiken genom att de införlivar vissa kommunikativa praktiker som de utvecklat inom umgängespraktiken i skolpraktiken.

Tvärtemot förhoppningarna med en-till-en om att minska den digitala ojämlikheten har den ökat mellan dessa deltagare. Huruvida samma och likartade resultat gäller i det större perspektivet på ett mer strukturellt plan, kan inte studien ge besked om endast påtala att är det angeläget att undersöka.

På en rad olika sätt framkommer att Vitsippsdeltagarna i skolan inte får likvärdiga möjligheter att utveckla sin digitala litteracitet som Blåsippsdeltagarna. Utifrån likvärdighetsperspektiv har skolan ett kompensatoriskt uppdrag. Det framkommer med största tydlighet i studien att det inte räcker att satsa på en-till-en-projekt för att motverka digital (o)jämlikhet och uppnå de mål som formuleras för skolans digitalisering. Skolan behöver parallellt med tekniksatsningar utveckla en didaktik som legitimerar och kompenserar elevers olika förutsättningar. Att skolan fungerar kompensatorisk har vidare inte endast betydelse för dessa deltagare utan för samhället i stort, för att borga för ett sammanhållet, öppet och demokratiskt samhälle.

Abstract in English