Elever med utländsk bakgrund ser etniciteter som resurs

Hur ser ungdomar i segregerade områden på sin egen bakgrund? Med stolthet och glädje visar Layal Kasselias Wiltgren. Att skapa etnicitet är ett aktivt görande och något som ungdomarna själva tar makten över och gör till en tillgång.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Det skrivs så mycket om segregerade områden och de beskrivs ofta som problematiska. Söker man problem finner man problem. Jag ville se vilka styrkor som finns i de områden där människor inom sina familjer har erfarenhet av migration. Hur ser de som bor i området på sig själva.

Vad handlar avhandlingen om?

– Jag har velat tittat på hur elever i två högstadieklasser pratar om sig själv och andra när det gäller identitet och etnicitet. Jag har följt eleverna i klassrum, raster och i matsal och spelat in de samtal där eleverna pratar om sin bakgrund. Jag ville inte ställa frågor utan följa deras samtal, för att så lite som möjligt styra resultatet.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Mitt största bidrag är att jag visar på själva görandet. Etnicitet är inte något man är, eller har, utan något som ständigt skapas. Eleverna upplevde sig som både ock, som ”svenne med pakistansk bakgrund” eller ”Jag är fiftyfifty”. Svenskheten som identitet togs för given, den var inte hotad. Det var deras andra bakgrunder som lyftes fram, bland annat genom att eleverna aktivt använde de olika språk de kunde och visuellt genom att bära flaggor och kartor på kläder och smycken. Där fanns en stor stolthet. Eleverna vill inte bli ihopklumpade som ”invandrare”, de är tydliga med att de har olika typer av identiteter och de flesta ser detta som en resurs.

– Etnicitet är något flexibelt, beroende på situation lyfter eleverna olika delar av sin identitet. Eleverna har även själva tagit makten över den kategorisering som etnicitet kan innebära. De pratar om sig själva som ”import”, det blir ett sätt att förlöjliga kategoriseringen. Problemet uppstod när de kom utanför sitt eget område, exempelvis på praktik eller gymnasium. Många var förvånade över att de inte främst uppfattades som svenskar av andra, att de blev bemötta på ett annat sätt. En tjej uttryckte det som att hon nu inte längre var stolt över sin identitet. Risken är att eleverna slutar att se sig själva som svenskar, att de ställer sig utanför samhället.

Vad överraskade dig?

– Att jag inte såg några genusskillnader, både tjejer och killar var stolta över sin bakgrund. Jag blev också lite förvånad över att eleverna så självklart såg sig som svenskar.

Vem har nytta av dina resultat?

– Alla som är intresserade av frågor som rör etnicitet. Det viktiga är att ungdomarna själva inte uppfattar sin bakgrund som problematiskt, det är först när de får den typen av speglingar från omgivningen som de börjar se sig själva som problematiska. Vi behöver inspireras av ungdomarnas syn på etnicitet, att ha flera identiteter är något bra, en styrka.

Hanna Nolin

Fotograf: Charlotte Pershammar