Barn med hörselnedsättning behöver annan hjälp än de får
Född 1980
i Kristianstad
Disputerade 2013-10-18
vid Lunds universitet
There’s more to the picture than meets the ear. Gaze behavior during communication in children with hearing impairment
Hur samspelar barn med hörselnedsättning med hörande klasskompisar? Det har Olof Sandgren undersökt i sin avhandling. Resultatet visar att de behöver mer insatser när det gäller språkförmågan.
Varför blev du intresserad av ämnet?
– Jag har jobbat som logoped och kommit i kontakt med de elever med språkliga svårigheter och när jag sökte doktorandtjänst hade man precis haft ett projekt om hur barn med grav hörselnedsättning och cochleaimplantat klarade samspel i skolsituationen. Nästa steg var att titta hur barn med mild och måttlig hörselnedsättning, som går i vanlig skola, samspelar med andra barn.
Vad handlar avhandlingen om?
– Jag ville undersöka hur förmågan att samspela ser ut för barn med hörselnedsättning. Man vet att de barnen ofta har sämre ordförråd och klarar språktester sämre och därför ville jag undersöka hur de klarar samarbetet med andra barn i skolarbetet, eftersom en stor del av skolarbetet sker just på det sättet.
– Jag har observerat barn, 10 till 15 år gamla, när de jobbat två och två, ett barn med hörselnedsättning och ett utan. Jag har dels observerat det verbala samspelet men också studerat blickbeteendet, hur blicken rör sig då de samtalar.
Vad var de viktigaste resultaten?
– De klarade fint att lösa uppgiften, men de ställer fler frågor och har ofta en lite mer försiktig hållning. Barn med hörselnedsättning har större behov av att titta på partnern. Detta har vi tidigare tolkat som ett kompensatoriskt beteende för hörselnedsättning, för att läsa läppar exempelvis.
– Men i själva verket var det inte hörselnedsättning utan språkförmågan det handlade om, barnen sökte ögonkontakt för att få bekräftelse, att de förstått rätt – och att de själva sagt rätt. Barnen har fått hjälp rent auditivt men deras tidiga hörselnedsättning har försämrat deras språkliga förmåga, och det är där de behöver få mer hjälp.
Vad överraskade dig?
– Att jag, mycket tack vare utrustningen som mäter blickar, kunde sätta fokus på något helt nytt. Att det alltså inte var hörselnedsättning i sig det handlade om, utan den bristande språkförmågan.
Vem har nytta av dina resultat?
– Inte minst barnen men också lärarna. Det handlar om att se vilka svårigheter barnen har, logopeder finns ju inte på alla skolor så även lärarna behöver ha lite extra uppmärksamhet när det gäller ordförråd och andra språkliga förmågor hos dessa barn. Det finns alltså andra insatser än de hörselrelaterade som behöver göras för att hjälpa barnen.
Hanna Nolin