Speech, Language and Communicative Ability in School-Aged Children with Cerebral Palsy and Speech Impairment

Cerebral pares (CP) är den vanligaste motoriska funktionsnedsättningen hos barn och orsakas av en tidig hjärnskada. Förutom varierande motoriska problem kan barn med CP ha olika grader av svårigheter med exempelvis

kognition, syn och kommunikation. Barnens verbala och ickeverbala kommunikationsförmåga kan vara negativt påverkad. Nedsatt funktion kan förekomma gällande andning, fonation, velofarynx och artikulation. Kunskapen om tal, språk och kommunikation hos talande barn med CP är begränsad. Det övergripande syfte i denna avhandling var därför att undersöka detta hos skolbarn med CP och talstörning. I Studie I klassificerades en populationsbaserad grupp av barn med CP i Västra Götaland födda 1999-2002 (n=129) genom journalgenomgång i kategorierna: 1) Utan

talstörning 2) Talstörning 3) Icke-talande. Information om typ av CP, motorisk förmåga, kognitiv nivå och hjärnskadelokalisation fanns sedan tidigare. Resultatet visade att mer än hälften (53%) av den populationsbaserade gruppen av barn med CP saknade tal eller hade talstörning. Av de 27 barnen (21%) med talstörning undersöktes 22

(medelålder 11 år 3 mån) gällande tal-språk-och kommunikationsförmåga. I Studie II undersöktes talproduktion och icke–verbal kognitiv förmåga hos 19 (86%) av de 22 barnen. Grad av dysartri, hypernasalitet, procent korrekta

orala konsonanter samt typ av artikulatoriska avvikelser analyserades. Majoriteteten (84 %) bedömdes ha åtminstone lätt dysartri, men bara några få hade hypernasalitet. Över hälften hade däremot stora eller mycket stora problem med konsonantproduktionen . I Studie III undersöktes muntlig återberättarförmåga och andra språkliga och kognitiva förmågor hos 15 (68 %) av de 22 barnen. Sambandsanalyser och fördjupad analys av barnens återberättarförmåga utfördes. Grava svårigheter med återberättarförmåga, receptiv och expressiv språkförmåga, minne, icke-verbal kognition och ”theory of mind” förekom hos barnen som undersöktes. I Studie IV skattade barnen sitt eget tal och kommunikation, och barnens föräldrar, lärare och en logoped gjorde också skattningar av barnens kommunikation. Hälften av de 16 barn som deltog i studie IV var i stort sett positiva till sin kommunikation. Barnens skattningar samvarierade inte signifikant med hur deras föräldrar och lärare skattade dem. Föräldrar och lärare skattade att mer än hälften av barnen hade grava kommunikativa svårigheter, men även deras skattningar skilde sig åt. Däremot skattade föräldrar och logopeden barnens kommunikativa förmåga på samma sätt. Sammanfattningsvis visar denna avhandling att mer än hälften av barnen med CP ur den populationsbaserade gruppen hade talstörning eller saknade tal. Hos barnen med talstörning var omfattande generella språkliga svårigheter vanligt liksom nedsatt icke-verbal kognitiv nivå. Föräldrar och lärare noterade att de flesta av barnen hade generella kommunikativa svårigheter och att mer än hälften hade grava svårigheter trots att en majoritet av barnen själva inte tyckte att de hade några problem.