”Vi behöver lyssna mer på barnen”

Femtio procent av barnen med cerebral pares som deltog i Ann Nordbergs studie har problem med sitt tal. Hennes avhandling visar att barnen dessutom har svårt att både förstå och återberätta en historia.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har jobbat i många år som logoped och har träffat många barn med cerebral pares som har talsvårigheter. Jag och en kollega letade efter forskning på området för att hjälpa barnen utan att hitta något. Det är anledningen till att jag började forska om detta.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om hur många barn med cerebral pares, födda mellan åren 1999-2002, som har problem med sitt tal samt vilken typ av artikulatoriska och språkliga problem de barnen har. Jag har dessutom undersökt hur barnen uppfattar sitt tal och sin kommunikation och hur föräldrar, lärare och logopeder uppfattar barnens tal och kommunikation. I studien ingick 129 barn i Västra Götalandregionen. 27 av dem var talande med stört tal och 22 av de barnen tackade ja till att delta i studien. Jag testade barnen gällande tal, språk och kommunikation och träffade dem på skolorna.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Vid en journalgenomgång framgick att cirka 50 procent av barnen hade olika grad av språkproblematik. En tredjedel av barnen var helt utan tal, och cirka en femtedel av barnen hade på olika sätt problem med sitt tal så att det blev otydligt. I testerna framkom att barnen har stora svårigheter med sin artikulation.

– I en annan uppgift framkom att de har svårigheter att återberätta. Barnen var ungefär elva år men när det gäller förmåga att återberätta låg de på samma nivå som barn i fem till sex års ålder. Detta är de viktigaste resultaten.

– Jag frågade även barnen själva vad de tyckte om sitt tal och sin kommunikation och de flesta barnen var positiva. Jag bad även föräldrar, lärare och logopeder skatta barnens förmåga och de var tvärtemot barnen väldigt negativa. Det förvånade mig att de vuxna runt de här barnen fokuserade på barnens svårigheter i så stor utsträckning. Vi behöver lyssna mer på barnen – det är också ett viktigt resultat. Det är naturligtvis viktigt att göra noggranna undersökningar och bedömningar, men vi behöver också ta med hur barnen själva ser på sitt tal och sin kommunikation.

Vad överraskade dig?

– Det var ett väldigt förvånande resultat att barnen och de vuxnas syn skilde sig åt så mycket. Vi kan förhoppningsvis smittas lite av barnens positiva sätt att fokusera på sina förmågor i stället för att fokusera på vad de inte kan. Vi vuxna har en tendens att fokusera på det negativa!

Vem har nytta av dina resultat?

– Naturligtvis logopeder som arbetar med barnen, men även föräldrar kan behöva mer kunskap om vilka styrkor och svårigheter deras barn har. Viktigast är att barnen själva får nytta av de nya rönen som jag har kommit fram till. Huvudsyftet med min forskning är att de här barnen ska få bli mer delaktiga i skolan och i sitt vardagsliv genom att vi förstår mer om deras problematik.

Åsa Lasson