Caring for people and the planet: preschool children’s knowledge and practices of sustainability

Omsorg om människan och planeten : förskolebarns kunskap om och praktiserande av hållbarhet

Dagens barn växer upp i en tid med många konflikter, klimatförändringar, naturkatastrofer, sinande naturresurser, fattigdom och globala hälsohot. Barn är offer eller potentiella offer för dessa omständigheter och de kommer i framtiden att påverkas av dem både fysiskt och socialt. De förhållanden som nämns här kan kopplas samman med frågor om hållbar utveckling. I rapporten Vår gemensamma framtid (Brundtland & Hägerhäll, 1988) definieras hållbar utveckling som ’en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov.’ Hållbar utveckling är ett komplext och omfattande begrepp som innefattar miljömässiga, sociala och ekonomiska dimensioner. Forskare betonar vikten av att integrera lärande för hållbarhet i förskolans verksamhet (Davis, 2015; Pramling Samuelsson, 2011; Siraj-Blatchford, 2009). Studier visar att familjen och förskolan spelar en viktig roll i yngre barns utveckling av beteende och attityder (Musser & Diamond, 1999; Sigel, Stinson, & Flaugher, 1991; Sylva et al., 2004). Trots detta är forskning om föräldrars och lärares påverkan på utvecklingen av barns förståelse av och praktiserande för hållbarhet mycket begränsad. Sådan forskning är viktig för att kunna utveckla lämpliga strategier för undervisning om hållbarhetsfrågor i förskolan och för att säkerställa en hög kvalitet i utbildningen av de yngsta.

Enligt den svenska läroplanen för förskolan (Skolverket, 2011) skall alla förkolor sträva efter att varje barn utvecklar respekt för alla former av liv och att de utvecklar en vilja att visa omsorg om närmiljön. För att främja hållbarhet i svensk utbildning delar Skolverket ut utmärkelsen ”Skola för hållbar utveckling” till förskolor som arbetar systematiskt med lärande för hållbar utveckling (Skolverket, 2014). Förskolor kan också certifieras med ”Grön Flagg” av Håll Sverige Rent, som är en del av ett program för miljöskolor inom Foundation for Environmental Education’s (FEE) (Håll Sverige Rent, 2016). Eftersom den här typen av certifierade förskolor uttryckligen arbetar med hållbar utveckling skulle man kunna förvänta sig att arbetet också påverkar barns kunskaper och beteenden vad gäller hållbarhet. Trots att certifikat har beviljats i Sverige sedan 1998 har inga studier genomförts för att undersöka om ekocertifiering spelar någon roll för barns lärande om miljö- och hållbarhetsfrågor. Av de få tidigare studier som undersöker denna fråga har ingen fokus på förskolan. Med tanke på att hållbar utveckling också lyfts fram i den svenska läroplanen för förskolan är frågan särskilt angelägen.

Det övergripande syftet med denna studie har varit att öka kunskapen om förskolebarns lärande för hållbarhet i Sverige. Studien har undersökt förskolebarns egenrapporterade kunskaper och praktiska färdigheter vad gäller miljömässiga, sociala och ekonomiska aspekter av hållbar utveckling. Studien har också undersökt samband mellan förskole- och hemrelaterade faktorer och barns kunskaper och praktiska färdigheter vad gäller hållbarhet. Bland annat har relationen till ekocertifiering studerats samt vilka källor till den egna kunskapen barnen uppger.

Denna studie definierar inte termen ”kunskap”; snarare används termen för att beskriva barns egenrapporterade kunskap genom verbala svar och praktiska handlingar. Begreppet ”kunskap” i denna text ska förstås som barnens egna beskrivningar av sina föreställningar och tankar. Egenrapporterade handlingar avser barns egna beskrivningar av vad de gör och hur de utför olika aktiviteter på förskolan, i hemmet eller när de är med vänner och ska hållas isär från observationer av barns agerande.

I denna studie kategoriseras förskolor som har fått utmärkelsen Skola för hållbar utveckling eller har Grön flagg-certfikat som ekocertifierade förskolor.

Metoder

Studiens syn på hållbar utveckling utgår från miljömässiga, sociala och ekonomiska dimensioner. Dessa tre överlappande dimensioner har operationaliserats genom fyra teman: ekonomisk jämlikhet, dela med sig, återvinning och transportanvändning. Banduras (1977) sociala inlärningsteori och Bruners (1961) kognitiva utvecklingsteori, i synnerhet det bildbaserade sättet att förstå omvärlden, användes i olika steg i studien.

Både kvalitativa och kvantitativa data samlades in under perioden februari till september 2015. Data samlades in från tolv olika förskolor varav sex var ekocertifierade. Förskolorna fanns i sex kommuner i två län i Sverige. Data om förskolebarnens kunskaper om och praktiska färdigheter vad gäller hållbar utveckling samlades in genom intervjuer och observationer av 53 barn som gick sitt sista år på förskola. Vidare besvarade 74 förskolepedagoger och 89 vårdnadshavare enkäter, och sju förskolechefer som var ansvariga för de inkluderade förskolorna intervjuades.

Den regionala etikprövningsnämnden i Umeå hade inte några invändningar mot studiens upplägg som följde Vetenskapsrådets etiska riktlinjer. Data samlades in efter informerat samtycke från förskolechefer, deltagande pedagoger samt deltagande barn och deras föräldrar.

Resultat och slutsatser

Resultaten visar att många barn i förskolans sista år hade förvärvat viss kunskap om hur man använder pengar, om sortering av olika återvinningsartiklar hemma och i förskolan och om påverkan av olika transportsätt på miljön samt om människors hälsa och välfärd. De hade också viss uppfattning om hur livet ser ut för andra barn i världen och vad det kan innebära att dela med sig av resurser till andra människor.

Det fanns ett positivt samband mellan barns deklarativa kunskaper (förståelse) och funktionella kunskaper (praktik) om hållbarhetsfrågor, samt lärarnas och vårdnadshavarnas deltagande i hållbarhetsrelaterade diskussioner och aktiviteter. Inga statistiskt signifikanta skillnader kunde påvisas mellan ekocertifierade och icke-ekocertifierade förskolor i form av barns deklarativa och funktionella kunskaper. Föräldrar rapporterades vara de viktigaste källorna till barnens kunskap tillsammans med lärare och TV. Flera barn uppgav också att deras kunskap kom från dem själva.

Resultaten ger stöd för att integrera miljömässiga, sociala och ekonomiska dimensioner av hållbar utveckling i förskolans dagliga pedagogiska verksamhet. I studien framträdde betydelsen av att barn ges möjlighet att delta inte bara i diskussioner utan också i praktiska aktiviteter som berör deras liv för vilken kunskap de utvecklar om hållbarhetsfrågor.

Ytterligare studier behövs för att undersöka i vilken utsträckning olika utbildningsaktiviteter bidrar till att utveckla barns förståelse och beteende när det gäller ett hållbart samhälle samt hur man kan engagera dem på ett meningsfullt sätt i deras lärande för hållbarhet.

Caring for people and the planet: preschool children’s knowledge and practices of sustainability