Skillnader i pojkars och flickors sätt att uttrycka historia

Pojkar är mer känslomässiga än flickor i sina provsvar i historia. Flickorna är mer distanserade i sina svar, förutom när det gäller frågor om jämställdhet. Det menar Lars Andersson Hult som har forskat i ämnet.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är historielärare i grunden och har varit engagerad i prov, provkonstruktion och provfrågor i historia. Där började mitt intresse.

Vad handlar avhandlingen om?

– I studien har nästan tusen gymnasieelever från 14 olika skolor fått använda ett gemensamt historieprov där jag har konstruerat två frågor som ska aktivera elevernas historiemedvetande, hur de använder historia. En av frågorna har jag även använt på blivande lärare i historia. Jag har sedan jämfört lärarstudenternas och elevernas svar.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att elever och lärarstudenter uttrycker historia på olika sätt. Ett annat viktigt resultat är att det är skillnader i pojkar och flickors provsvar. Pojkar är mer existentiella i sina svar och kan bli mer emotionella och känslomässiga än flickor som generellt är mer distanserade i sina svar. Flickorna kan ibland bli engagerade i sina provsvar utifrån sin identitet som flicka, om frågorna handlar om exempelvis jämställdhet.

– Mina resultat visar att utbildning är en viktig bakgrundsfaktor i vår syn på historia. De elever vars föräldrar har en utbildning har mer mogna provsvar, de svarar inte lika grovhugget och emotionellt som de andra eleverna. Men även utbildning i sig spelar roll. Lärarstudenterna i studien svarade mycket mer moget än eleverna. Däremot visar min studie att inkomst inte spelar någon roll för hur provsvaren ser ut.

– Jag har också upptäckt att det kan pågå olika sociala processer på olika skolor. I en av skolorna, som är väldigt heterogen när det kommer till social bakgrund och etnicitet, aktiveras olika tankar om identitet. I den skolan uttrycks mycket vi och dem-tankar. Exempelvis vi kristna mot dem, muslimer. I andra skolor uttrycker inte eleverna det i sina provsvar.

Vad överraskade dig?

– I den heterogena skolan fanns det många elever som hade en ganska trygg och akademisk bakgrund. De eleverna skrev mycket sämre svar på proven än de elever som hade föräldrar med arbetarklassbakgrund och som gick på en annan skola som var mer homogen rent utbildningsmässig. Min teori är att det beror på att man utmanas mycket i sin identitet när man befinner sig i en heterogen miljö. Elever på mer heterogena skolor, med en högre andel invandrare, är mer grovhuggna och emotionella i sin syn på historia. På den homogena skolan med många elever med svensk bakgrund och akademikerbakgrund var det mer lugn och ro – då utmanas man inte på samma sätt i sin identitet. Eleverna hade där mer mogna och vidare perspektiv i sin syn på historia.

– Om eleverna är mer lika på en skola och om den kollektiva identiteten inte blir utmanad blir betraktandet av historien mer möjlig att göra utifrån en neutral, sval, åskådarposition. Om olikheterna och kontrasterna är större aktiverar det ett användande av historia där kontinuitet och ”vi” blir viktigt. Det innebär att en tydligare nationell identitet skapas i skärningspunkten vilket leder till stereotypa bilder. Det resulterar i ett användande av historia där ens nations goda egenskaper överförs på en själv och utgör en trygghet.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag hoppas att historielärare kan ha nytta av resultaten.

Åsa Lasson

Foto: Sandra Olsson