Under söndagen hålls fler demonstrationer runt om i landet mot nedskärningar i skolan.

Pedagoger, rektorer och föräldrar samlas i protestmarscher på tolv orter i helgen.

Skolmarschen anordnas på tolv olika orter i landet under helgen och under lördagen hölls protesterna i Växjö.

För att klara budgetmålen skär många kommuner ner på skolverksamheten. Nu har lärare, skolpersonal och föräldrar fått nog och kräver stopp för nedskärningarna i en gemensam demonstration: Skolmarschen.

Rektorer, pedagoger och fackligt engagerade slöt upp till protestmarsch på Stora torget i Falun under lördagen. Anledningen är att de har fått nog av nedskärningarna i skolan. "Personal sliter sig fördärvad i skolan och går på knäna. Ytterst är det ju barnen som får betala för det här," säger Åsa Hansson, en av initiativtagarna och…

Pedagoger, rektorer och föräldrar samlas i protestmarscher på tolv orter i helgen. Orsak: de har fått nog av nedskärningar i skolan. "Det går inte längre. Det finns inget mer att ta av, säger Linnéa Lindquist," rektor och en av initiativtagarna.

Pedagoger, rektorer och föräldrar samlas i protestmarscher på tolv orter i helgen.

Många kommuner i länet gör besparingar inom grundskolan. Åsele kämpar med ekonomin och har samtidigt stora behov inom elevhälsa och behöver elevassistenter. "Läget är jättetufft, det är svårt att leva upp till alla lagkrav och ändå ska vi fortsätta spara," konstaterar Åseles skolchef Yvonne Nordlander.

I helgen samlas lärare, skolledare, studie- och yrkesvägledare, föräldrar och fritidspedagoger i tolv städer till Skolmarschen:

På flera skolor i Skövde är det slut med gratis kaffe i lärarrummet. Sedan terminstarten får personal som vill nyttja kaffemaskinen betala.

Vår nya civilminister Lena Micko måste lyssna på lärarna som genomför demonstrationerna. Hon är nu ansvarig i regeringen för kommunerna. Hon måste förstå att det är nog nu, att det måste satsas på skolan, skriver Åsa Fahlén, Lärarnas Riksförbund.

Det blåser kalla ekonomiska vindar. Regeringens vårbudget tinade inte upp kylan och runt om i landet sker en gradvis och lågaffektiv minskning av huvudmännens ekonomiska utrymmen. Ur ett nationellt perspektiv blir obalansen mellan budgetförutsättningar och realiteter allt mer haltande när kraven parallellt bibehålls eller till och med ökar, skriver Oskar Fredriksson.