Ibland undrar jag om inte den svenska skollagstiftningen är onödigt belastad med överdrivet goda och alltomfattande världsförbättrarambitioner i stället för att vara ett styrdokument för skolan, skriver skolexperten Per Kornhall i ett blogginlägg.

När man träffar nya människor är en av de första frågorna ”Vad jobbar du med?” Mitt svar är förstås: ”Jag är lärare.” Ibland möts jag av positiv beundrande nyfikenhet, men oftare är det som att man nästan tycker synd om mig och undrar hur jag egentligen orkar …

Samverkan mellan skolan och hemmet har varit och är alltjämt av stor betydelse. Det är vi troligen överens om. Samverkan är också fastlagd i alla styrdokument för skolan. Föräldrainflytandet är viktigt.

I många sammanhang hör vi budskapen “Lita på lärarna” och “Vi måste lyssna och lita på professionen”. Båda lärarfacken basunerar gärna ut detta och menar att politiker inte ska lägga sig i vad som händer i skolan.

Sedan en tid tillbaka har jag lämnat livet som skolbibliotekarie bakom mig och arbetar istället med strukturer och förutsättningar för skolbibliotek som samordnare för skolbiblioteken i Järfälla.

Jag är en vit västerlandskvinna. Det är min erfarenhet som jag kan ta med mig in i undervisningen. Jag är inte från överklassen. Det är också en erfarenhet jag kan ta med mig in i undervisningen.

Det finns många skäl för en ökad och mer samlad digitalisering i skolan. Från SKL:s sida konstaterar vi att digitala hjälpmedel och metoder i skolan kan underlätta både integration, lärarnas administrativa börda och inte minst lärarbristen genom att utöka fjärr- och distansundervisning, skriver Per-Arne Andersson, SKL.

Skolverket är tydligt med att skolan och vägledningen ska ta hänsyn till eventuella hinder som kön, social bakgrund, kulturell bakgrund eller funktionsnedsättning. Vägledningen ska hjälpa eleven att hitta vägar för att komma över dessa hinder, skriver studie- och yrkesvägledaren Lotta Lindström i ett blogginlägg.  

Den svenska gymnasieskolan har ett överhängande problem som inga reformer hittills lyckats råda bot på. Varje år lämnar var fjärde elev gymnasieskolan utan fullständiga betyg trots att en fullföljd gymnasieutbildning är avgörande för ungdomars framtida möjligheter, skriver Åsa Fahlén, Lärarnas Riksförbund.  

Kommunen omfördelar varje år en del av skolbudgeten så att skolor med en stor andel elever från svåra uppväxtvillkor ska få förstärkt stöd. För Skärholmens skolor är det ett viktigt tillskott. Men IES verkar inte se lärarna som ett sätt att stärka undervisningen, skriver Kalle Sundin i ett blogginlägg.

Regeringen beslutade igår att ge Skolverket, SPSM och Socialstyrelsen i uppdrag att ”…anpassa en modell för skolsamverkan till att omfatta alla placerade barn och unga”.

Jag har lånat min rubrik från en artikel i SvD idag. Artikeln beskriver att Skolverkets riktmärken om mindre barngrupper uppfattas som orealistiska och svåra att leva upp till av ett antal förskolechefer i Stockholm. Fokus är istället på att hitta skicklig personal, skriver Per-Arne Andersson, SKL, i ett blogginlägg.