Karin Berg: Stoppa lavinen av intolerans

PÅ DEN ANRIKA Lorensbergsteaterns scen står 21-åriga Kristina ”Keyyo” Petrushina ensam. I sin föreställning Ryssen kommer gestaltar hon en rörande självbiografisk berättelse om en åttaårig flickas resa från Omsk i Sibirien till den lilla byn Smedjebacken i Dalarna.

Hon berättar om hur den lilla flickan var den enda som inte fick komma på kalas eftersom ryssar är ”sådana som stjäl”, om att vara den enda som inte får komma in i kojan och om hur hon förtvivlat försökte göra allt för att passa in och vara som alla andra. Vi i publiken både gråter och skrattar med henne.

Att hon är min tidigare elev är egentligen ointressant. Historien bär sitt budskap utan mina känslomässiga band till huvudpersonen. Jag kan identifiera mig med den unga Kristinas historia. Nej, jag har varken behövt byta land eller språk, men min flytt i barndomen från landet till stan har vissa likheter med Kristinas. De sociala koder som gällde på min skola på landet fungerade inte alls på min nya innerstadsskola och hur jag än försökte passa in framstod jag ändå som den präktiga flickan från landet. Att inte passa in gör ont i varje barn.

Enligt organisationen Friends mobbas ett till två barn i varje klass, varje år. Det är alldeles för många. Samtidigt som vi i dag är mycket bättre på att motverka mobbning breder den ut sig på nya digitala arenor, vilket ställer helt nya krav på oss i skolan. I digitaliseringens spår tornar även helt nya samhällsproblem upp sig.

I den tankeväckande boken Den stora bubblan (Mondial 2018) skriver Per Grankvist om hur amerikaner förändrat sin tolerans mot dem som inte tycker precis som de. År 1960 sa sig enbart fem procent vara missnöjda om deras barn skulle gifta sig med en person som inte tillhörde deras eget politiska parti. 2010 hade den siffran växt till 50 procent bland republikaner och 30 procent av demokrater. Per Grankvist för fram en teori om att våra sociala medier ständigt bekräftar vår egen världsbild, vilket gör oss mindre toleranta mot dem som tänker olikt oss själva.

Visst är det kanske lättare att till exempel leva som homosexuell i dag jämfört med hur det var på 1960-talet, men vi kan samtidigt se att hatet mellan grupper som försvarar homosexuella och de som fördömer homosexualitet har växt sig starkare. Vi är långt mycket snabbare att dumförklara, hata och kränka varandra nu jämfört med då, på den nya arenan – internet.

Min rädsla som lärare är att om vi inte ser upp och motarbetar denna form av polarisering i hela samhället, kommer långt fler barn att stötas ut bara för att de är annorlunda. Ett intolerant samhälle är ett samhälle där mobbarna ges fritt spelrum. Vi behöver, om inte annat för våra barns skull, stoppa den lavin av förakt, polarisering och intolerans som rasar i samhället. Därför är Kristinas berättelse så viktig, för när vi sitter där i teatersalongen blir det så självklart – vi människor är mer lika än vi är olika. Och visst måste alla barn få komma in i kojan.

Fakta/Karin Berg är gymnasielärare på Schillerska gymnasiet i Göteborg. Hon gör även podden Skolsverige tillsammans med läraren Jacob Möllstam, och bloggar och twittrar under pseudonymen Fröken Bagare.

Artikeln är publicerad i Skolportens forskningsmagasin nr 4 2018.

Tema: Mobbning

Inte redan prenumerant? Missa inte kampanjpriset:

2 nr av Skolporten för prova-på-priset 99 kr!

Prenumerera

NYHET! Nu kan du även köpa digitala lösnummer av Skolporten i App Store eller Google Play!