Bemötande och planering skapar rum för alla

Om tron på att alla kan bidra. Men också om noggrann planering. ”Inkluderande undervisning handlar i grunden om ditt eget bemötande,” säger Markus Nyman, högstadielärare på Nybodaskolan i Tyresö.

Han talar hellre om att bidra och menar att det är ett synsätt bortom teorier och strategier. Som människa och lärare bör man därför ta sig en funderare, var står jag själv i de här frågorna?

Markus Nymans lista över framgångsfaktorer för en inkluderande undervisning är lika kort som kärnfull: Bemötandet i klassrummet, att få alla att känna sig trygga och välkomna. Framgångsfaktor nummer två stavas planering.

– Inte så mycket av undervisningen i sig, som att försöka förutse vilka situationer som kan tänkas uppstå. På Nybodaskolan håller vi på att ta fram checklistor utifrån olika tänkbara ”case”. Poängen är att vara förberedd.

Det innebär också att material och utrustning som hörselskydd och inläst material, finns på plats i klassrummet. Målet är glasklart – att skapa förutsättning för en undervisning där alla förstår.

– Det är viktigt att undvika utpekande. Ett sätt att komma bort från det är att låta alla elever få pröva på de olika materialen, testa på olika sätt att lära.

Specialpedagogen spelar givetvis en viktig roll, understryker Markus Nyman. Specialpedagogerna bidrar med kunskap, tipsar om metoder och material och finns även med i klassrummet när det behövs.

– Undervisande lärare och specialpedagog i samma klassrum skapar ett mervärde som är större än om vi arbetade på olika ställen.

”Placering är inte synonymt med inkludering”.

Men inkludering innebär inte att alla elever sitter tillsammans hela tiden.

– Jag är noga med att både börja och avsluta mina lektioner gemensamt. Däremellan finns alla varianter.

Han får medhåll av Ingrid Mauritsson, talesperson för inkluderingsfrågor på Specialpedagogiska skolmyndigheten. Placering är inte synonymt med inkludering, understryker hon.

– Målet är att alla barn ska få bra undervisning i en skola i närmiljö tillsammans vänner. Det viktigaste är att kompetens finns där eleven finns. Kompetens kommer alltså före placeringen.

Frågor att ställa sig, och det gäller hela kedjan av inblandade, från politiker, förvaltning till rektorer och lärare är: vad krävs för att nå målet? Vilka resurser och kunskaper behövs just på denna skola? Vad saknas?

– Det kan exempelvis vara kompetens kring olika funktionsnedsättningar. Det finns ingen generell modell som passar alla eftersom skolor ser olika ut. Min uppfattning är tyvärr att många lärare lämnas ensamma att lösa de här frågorna, vilket är en omöjlig uppgift.

Ingrid Mauritsson tipsar om en formel som David Mitchell presenterar i sin bok ”Inkludering i skolan” (Natur och kultur 2014). Han talar om vison, placering, anpassad läroplan, bedömning, undervisning, acceptans, access samt support, resurser och ledarskap, det vill säga: V+P+5A+S+R+L.

– En konkret formel som är bra att följa, för den belyser just de ovan nämnda frågorna.

Hon påminner om att en inkluderande undervisning är en ständigt pågående process.

– Verkligen. Inget quick fix och heller inte något konstant tillstånd.

Susanne Sawander

>>>Läs hela Skolportens temabrev om inkludering i skolan här!