Tre barn återberättar – Struktursammanbindning i tal och skrift

Berättande ges ofta en viktig plats i svensk förskola och grundskola, särskilt i de åldrar då fokus ligger på tidig läs- och skrivutveckling. Barnen erbjuds möjlighet att återberätta i olika situationer, både spontant och inom organiserade aktiviteter som till exempel samling, sagoskrivande etc. Lärare brukar ta olika tillfällen i akt att berätta sagor, berättelser och händelser av olika slag. Genom att lyssna till berättande och själva få tillfälle till att berätta, muntligt och skriftligt, ges barnen viktiga tillfällen till att utveckla sådana språkfärdigheter som är betydelsefulla för lärande senare under skoltiden. Inte minst ger berättande möjlighet att öva färdigheter av betydelse för skriftspråksutvecklingen. I denna artikel analyseras hur tre barn återberättar en filmsekvens. Genom denna analys synliggörs viktiga företeelser i barns berättande. Eftersom barnen i denna analys är fem, sju respektive nio år kan vi också se på skillnader i berättande i relation till skriftspråksfärdigheter och skolstart. Ökad kunskap om hur barn uppfattar och återger berättelser bidrar med kunskap som är värdefull när vi planerar miljö och aktiviteter som är språkstimulerande för barn i förskola och grundskolans tidiga år.

Författare: Åsa Wedin och Eva von Walter

Tre barn återberättar – Struktursammanbindning i tal och skrift

Didaktisk Tidskrift