NPF-föräldrar bär ett tungt ansvar

Föräldrar till barn med NPF-diagnoser tvingas att ta ett stort individuellt ansvar för sina barns skolgång, konstaterar forskaren Emma Laurin. 

Rätt kontakter, kunskap och förmåga att kunna tala för sig är en fördel – men absolut ingen garant för att ens barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, NPF, ska få adekvat stöd i skolan. Det konstaterar Emma Laurin, som i somras disputerade med en avhandling vid Uppsala universitet om hur föräldrar till barn med adhd- och autismdiagnoser hanterar sina barns väg genom skolan. Avhandlingen Barn med diagnoser. Mödrars och skolors strategier i Stockholm bygger bland annat på intervjuer med 35 mammor och tre pappor till barn med NPF-diagnos. Och resultaten visar att de här föräldrarna bär ett tungt individuellt ansvar för sina barns skolgång.

– Skolan är ett svårnavigerat område, inte minst för att det är så stor skillnad på hur mycket resurser olika skolor har för den här elevgruppen. Ändå erbjuds de här föräldrarna sällan någon vägledning. Framför allt pekar många föräldrar på skolans brist på förståelse, för både barnens behov och vad en NPF-diagnos innebär för familjen, säger Emma Laurin.

Enligt skollagen behövs ingen diagnos för att få stöd i skolan. Men en neuropsykiatrisk diagnos har i regel betydelse för att förbättra barnens skolgång. Fast inte heller det är någon garanti för att barnet ska få det stöd som behövs.

– Diagnoser kan ge utdelning i skolan i form av förståelse för barnen. Men det krävs att föräldrarna, som ofta sitter inne med djupa kunskaper om sitt barns diagnos, kan lägga tid och kraft på att förmedla den på ett trovärdigt sätt till skolpersonalen, säger Emma Laurin.

Ett stort problem är också att ingen har överblick över vilka konsekvenser som skolpolitiska åtgärder, såväl nationella som kommunala, får för de här eleverna och deras familjer. Det sker ingen övergripande uppföljning om hur exempelvis förändringar kring resursskolor påverkar den här elevgruppen.

– Om lärare och rektorer tycker att skolan är snårig, vad ska då inte föräldrar tycka, undrar Emma Laurin, vars avhandling har lett vidare till fortsatt forskning, nu med fokus på problematisk skolfrånvaro utifrån elever och deras familjers perspektiv och erfarenheter.

Jiang Millington är förälder till barn med NPF-diagnos, författare, debattör, och medgrundare till nätverket Barn i behov, som i dag har runt 15000 följare på sociala medier. Hon känner väl igen sig i Emma Laurins forskning och beskriver föräldrars kamp för sina barn med NPF-diagnos som ett gerillakrig mot lärare och rektorer.

– Det absurda är att föräldrar och skola står på samma sida – båda vill ju barnet bästa. Men rektorer är ofta bakbundna av en budget som måste hållas och då kommer ofta de här barnen i kläm. Ansvaret måste i stället läggas på skolhuvudmännen, menar Jiang Millington.

Hon får medhåll av Emma Laurin som i sin avhandling även intervjuat rektorer. De pekade på att elever i behov av särskilt stöd, som på olika sätt kan vara kostsamma, kan utgöra ett riskmoment för skolorna när de kämpar för att behålla och förbättra sina positioner på skolmarknaden.

Det finns ljusglimtar, påminner Jiang Millington. Som att den allmänna medvetenheten om NPF-diagnoser har ökat. Och att lärarutbildningen från höstterminen 2021 innehåller kunskap om NPF.

– Att det nu också finns forskning som belyser föräldrars erfarenheter är oerhört viktigt, säger Jiang Millington.

Av Susanne Sawander

Artikeln är tidigare publicerad i Skolportens magasin nr 6/2021.

Köp lösnummer i webbshoppen här!

Skolportens magasin – nytt nr ute nu!

Tema: LÄSNING OCH KREATIVITET

Inte redan prenumerant? Missa inte kampanjpriset:

2 nr av Skolporten för prova-på-priset 99 kr!

Prenumerera

Prenumeranter läser hela arkivet digitalt utan kostnad! Ladda ner Skolporten i App Store eller Google Play