Krönika: Att blotta eller inte blotta sig

I mina uppdrag att stödja skolutveckling, bland annat inom regeringsuppdraget Samverkan för bästa skola, har jag besökt kommunala och fristående huvudmän från Norrbotten till Skåne. Nästan överallt möter jag en tendens att beskriva arbetet i diffusa snarare än i distinkta termer. Detta mönster återfinns i samtal mellan lärare, mellan personalen och skolledningen, mellan skolledningen och förvaltningen och så vidare. Denna otydlighet frustrerar mig lite. För hur ska vi inom skolan kunna få någon relevant personlig hjälp eller stöd för att utveckla verksamheten om vi drar oss för klarspråk?

Flera förklaringar till otydligheten har lanserats. Själv tror jag att Pär Larsson och Jan Löwstedt är något viktigt på spåren i boken Strategier och förändringsmyter (Studentlitteratur, 2020), där de lyfter fram en underliggande konflikt mellan skolverksamhetens behov och lärarnas professionella autonomi. Författarna drar slutsatsen att ändamålsenlig utveckling förutsätter öppna samtal och att lärare får insyn i varandras undervisning. De menar också att detta innebär att lärare delvis släpper makten över det egna arbetet.

Det grundläggande dilemmat är att det som är bra för verksamheten både kan vara bra och dåligt för individen. Om vi till exempel blottar egna tillkortakommanden, riskerar det även att få negativa konsekvenser. Många befarar att det kan leda till att statusen bland kollegor minskar, att karriärutvecklingen försämras eller att någon börjar lägga sig i ens arbete.

Det finns väldigt mycket som talar för att ju tydligare vi är mot varandra, desto bättre blir det för verksamheten. Samtidigt blir det inte alltid bättre för individen. Och för att vi ska vara beredda att blotta oss krävs att vi upplever en grundläggande trygghet inför varandra. Skolans chefer och ledare har en nyckelroll när det gäller att skapa förutsättningar för en sådan trygghet.

Mot denna bakgrund vill jag ge tre råd till chefer och ledare. För det första, ge personalgrupper tillräckligt med utrymme för att samtala om utvecklingsfrågor över tid. För det andra, bekräfta och uppmuntra de som blottar sig och särskilt de som blottar svagheter. För det tredje, undvik klåfingrighet. Jag tror att många av oss är ”doers” som helst vill lösa problem här och nu. Men för att skapa trygghet i organisationen gäller det också att kunna lägga band på sig och att inte försöka styra upp så fort något skaver.

Att blotta eller inte blotta sig? Individens svar på den frågan handlar mycket om det samtalsklimat som finns i verksamheten. Och samtalsklimatet hänger i sin tur ihop med hur ledarskapet utövas. Att som chef eller ledare blotta sina egna tillkortakommanden brukar vara ett bra inledande steg.

Martin Rogberg har en bakgrund som organisations- och ledarskapsforskare och leder just nu det nationella FoU-centret för regeringsuppdraget Samverkan för bästa skola vid Stockholms universitet.

Denna artikel är publicerad i Skolportens magasin nr 5 2022!

Tema: Barn på flykt. Hur tar skolan bäst emot barn som är på flykt från krig eller naturkatastrofer? Forskarna menar att det gäller att ta tillvara på tidigare erfarenheter.

Intervju: Stärk lärarna med friare kurs- och läroplaner så får vi rättvisare betyg! Det menar forskaren Anna Karlefjärd.

Inblick. Ett aktivt arbete med att förebygga och hantera mobbning ger starkare elever överlag.

Reportage: Kunskapsområdet sexualitet, samtycke och relationer engagerar lärarna som går en workshop på Malmö idrottsgrundskola.

Ledarskap: Krishantering är en kärnfråga för skolledare och kräver regelbunden övning. Det menar forskaren Aida Alvinius.

Avhandlat: De senaste doktorsavhandlingarna inom utbildningsvetenskap, samt lärarpanelens favoritavhandling.

Inte redan prenumerant? Missa inte prova på-priset:

2 nr av Skolporten för prova-på-priset 99 kr!

Prenumerera

Vi har en ny uppdaterad app: Skolporten! Ladda ner den i App Store eller Google Play

Prenumeranter har fri tillgång till hela arkivet!