Om utbildningsvetenskapliga begrepp hamnar i facket populära trender, så kan det lätt leda till att förenklade och generella recept för klassrummet proklameras och införs, något som inte gagnar vare sig elever eller lärare. Det menar professor John Hattie, verksam vid University of Melbourne.

Finns det anledning att tro att det beröm som nu haglar över lärare och övriga av välfärdens medarbetare kommer leda till bättre villkor i pandemins spår? Knappast, menar Gunnlaugur Magnússon, docent i pedagogik vid Uppsala universitet.

Det som just nu sker i svensk skola ger oss en unik möjlighet att skapa ny kunskap utifrån våra erfarenheter. Anette Jahnke, process- och projektledare på Ifous och forskare vid Göteborgs universitet, blickar framåt och beskriver tre områden där ny kunskap kan utvecklas.

Helena Vennbergs avhandling om förskoleklasslärares förmåga att följa elevers utveckling och lärande i matematik visar att ett arbetssätt som fokuserar på att främja lärande kan leda till att utveckling och lärande blir mer synligt.

Den mest spridda formen av tydliggörande finns i förskolornas tamburer. Bilder på delfiner och tåg, ibland foton eller namn gör att barnen lätt hittar sin krok och sin hylla. På samma sätt kan vi tänka i andra sammanhang.

Systemet har missat att undervisning handlar om att skapa relationer och att verkligheten alltid är mer mångfasetterad, krävande och meningsfull än vad som låter sig fångas i Excel-mallar, skriver Alma Memisevic, doktorand vid Linköpings universitet.

Det finns ett behov av ett nytt begrepp som fångar det essentiella i lärares uppdrag. Lärares uppdrag handlar om att leda eleverna till nytt lärande. För att fånga detta behövs ett fält som riktar in sig mot lärares didaktiska ledarskap, skriver Marcus Samuelsson med flera forskare.

Det nya numret av tidskriften SO-didaktik handlar om etik i undervisningen. Olof Franck och Anna-Lena Lilliestam vid Göteborgs universitet är gästredaktörer.