Talet om tidigare rådande flummig skolpolitik får närmast betraktas som ett stycke illiberal propaganda, menar Klas Lindelöf, skoldebattör med bakgrund som lärare och skolledare.

De senaste decenniernas skolpolitik har drivits av en rädsla för flum. Men kanske borde vi, istället för att fråga oss hur vi får en så mätbar skola som möjligt, faktiskt ställa oss mer flummiga frågor, exempelvis frågan om hur skolan kan bli så demokratisk som möjligt, skriver Magnus Hultén, Linköpings universitet.

Höger och vänster i svensk politik är inte de motpoler som man oftast tror. På flera politikområden har S och M konvergerat och blivit allt mer lika varandra. Det är slutsatserna i en ny doktorsavhandling i statsvetenskap.

Såväl svenska som internationella bedömare menar att skolans likvärdighet försämrats under de senaste decennierna. Frågan är vad som kan göras för att bryta utvecklingen. I denna ESO-antologi undersöker ett antal forskare från olika forskningsfält vad vi egentligen vet om vilka åtgärder som kan fungera för att förbättra skolans likvärdighet.

Se Matilda Ernkrans, minister för högre utbildning och forskning, berätta om sin nya roll och hur hon vill ta sig an viktiga utmaningar (webb-tv).

Jan Björklund var med och formade en ny skolpolitisk inriktning för dåvarande Folkpartiet på 1990-talet som blivit oerhört framgångsrik. Arvet efter Björklund är dock tudelat, skriver Eric Cardelús, lektor, lärarutbildare och mångårigt verksam gymnasielärare.

Vi menar att begreppet inkludering har missuppfattats och det är viktigt att vi nu diskuterar både hinder och möjligheter för inkludering i skola och undervisning på ett nyanserat sätt, skriver Lotta Holme och Alma Memisevic, Linköpings universitet.

Recensionsessä: Den tyske pedagogen Klaus Mollenhauers Forgotten Connections On Culture and Upbringing är en bok som kan ge oss verktyg för att ställa oss frågan om utbildningens uppdrag och verksamhet utifrån pedagogiska frågeställningar och som kan hjälpa oss formulera pedagogikens ämnesområde och forskningsförgreningar på ett tydligare sätt för oss själva och för utomstående.

Vår demokrati bärs upp av demokratins institutioner. Utbildningssystemet är en av dessa institutioner. Men vad händer när demokratin hamnar i bakgrunden och andra målsättningar successivt präglar utbildningen? En essä av Tomas Englund.