Lärare som behandlas som trasproletariat. Friskolekoncerner som delar ut miljoner i vinster. Tomma platser på lärarutbildningarna. Den svenska skolan måste räddas från den nuvarande anarkin, skriver Sven-Eric Liedman, professor emeritus i idé- och lärdomshistoria.

Den stora yrkeskåren lärare har inte fått ett ökat professionellt ansvar – trots reformer som syftat till just det. I stället formas skolans utveckling utifrån partipolitiska strider, där den mest högljudda kan vinna billiga poäng och därmed få mandat att styra, skriver Göran Levin, före detta lärare, skolledare och utbildningschef vid lärarutbildningen i Malmö.

Vi i skolan protesterar nu mot effektiviseringskrav, kommunalt dribblande med budgetar och mot “systemet”. Och jag håller med om kärnan i argumenten – ja, jag protesterar också! – men det finns något i proteststormen som skaver, skriver Edward Jensinger, skolledare och skribent.

Utbildningsminister Anna Ekström besökte nyligen två ULF-projekt (Utveckling, Lärande, Forskning) om praktiknära forskning i skolan på Göteborgs universitet. "Jag ville se den praktiknära forskningen som växer fram och prata med lärare och elever för att se hur det fungerade ute på skolorna. Det är bra att också lärare får formulera forskningsfrågor", säger utbildningsminister Anna Ekström…

Det finns inte mycket som tyder på att regeringen tar de problem skolan har på allvar, menar Per Acke Orstadius, pensionerad lärarutbildare.

Så länge skolans verksamhet präglas av näringsfrihet och profitjakt före demokratisk transparens och likvärdighet, kommer det i slutändan drabba eleverna, skriver Majsa Allelin, Göteborgs universitet.