Med en gemensam teoretisk grund är det lättare för pedagoger att stödja förskolebarn som är i behov av särskilda insatser. Birthe Hagström beskriver i sin avhandling, Kompletterande anknytningsperson på förskola, hur en enhetlig fortbildning som grundas i kunskap om barnets tidiga utveckling, gynnar både pedagoger och barn.

Med hjälp av psykologiska metoder kan förskollärares professionella självförtroende öka. Det visar Märta Sandvik i sin avhandling Jag har hittat mig själv och barnen Barnträdgårdslärares professionella självutveckling genom ett pedagogisk-psykologiskt interventionsprogram. I det fortbildningsprojekt som hon gjort tillsammans med ett antal förskollärare har hon sett stora positiva förändringar i lärarnas professionella utveckling.

Att skilja ut vilka elever som är i behov av särskilt stöd från normala elever är en svår uppgift för skolpersonal. Dessutom verkar medicinska diagnoser ha fått en paradoxal roll, eftersom skolorna efterfrågar en diagnos men sällan utformar stödet efter den. Det skriver Joakim Isaksson i sin avhandling Spänningen mellan normalitet och avvikelse: Om skolans insatser för elever i behov av särskilt stöd .

Lärare kan använda museer mycket mer än de gör i dag. De flesta känner inte till hur mycket museerna har att erbjuda, skriver Berit Ljung i sin avhandling Museipedagogik och erfarande. Hon menar att mötet med med autentiska föremål och utställningar är ännu viktigare i en värld som blir alltmer virtuell.

Skolan är ingen enhetlig organisation med personal som har identisk utbildning och liknande intressen och prioriteringar. Den består snarare av olika delkulturer, något som starkt påverkar ledarskapet. Detta konstaterar Ann Ludvigsson i avhandlingen Samproducerat ledarskap: Hur rektorer och lärare formar ledarskap i skolans vardagsarbete.

Barn med grav synnedsättning behöver avancerade tekniska hjälpmedel för att kunna delta i skolarbetet. Att lära sig hantera hjälpmedlen är en långdragen och ibland rörig process med många personer inblandade. Större samordning skulle förenkla för barnen, menar Eva Åström.

Som lärare blir man överöst av direktiv och modeller att följa. Men att omsätta dem i sin egen praktik kräver tid för reflexion och diskussioner. I ett bra skolutvecklingsarbete måste olika synsätt mötas och konflikter är inget misslyckande, menar Anette Olin.

Det har skett en förskjutning från utveckling till kontroll och resultatstyrning i förhållandet mellan myndigheter och lärare och lärarutbildare. Det konstaterar Joakim Krantz som i sin avhandling studerat hur lärare och lärarutbildare förhåller sig till de politiska anspråken.

Många elever känner sig otrygga i samband med toabesök och de upplever skoltoaletterna som äckliga. De uppfattar att lärarna har sina egna regler för toalettbesök och de tycker att det förväntas av dem att gå på rasten.

Barn i förskolan tar ansvar för andra barns delaktighet i lek, de visar respekt för andras intressen och de visar omsorg om andras välbefinnande. Rauni Karlsson har i sin avhandling tittat på hur barn gestaltar demokratiska värden i förskolan.

Vanlig skola ger barn med Downs syndrom stora utvecklingsmöjligheter, men det sociala samspelet förutsätter att barnen i klassen känner varandra väl. Det menar Anne-Stine Dolva som undersökt möjlighet och hinder hos barn med Downs syndrom under skolans första år.

Barn med ADHD har både större risk för att utveckla psykosomatiska besvär och involveras i mobbning, än barn utan ADHD. Skolan behöver ha tillgång till såväl psykosocial, medicinsk och specialpedagogisk kompetens som kan ge stöd till både elever med problem och deras lärare, menar Kirsten Holmberg.