Jennie Sivenbring har genom att intervjua elever i årskurs 9 undersökt vilken betydelse eleverna tillskriver sin utbildning och de formella bedömningar som görs i skolan.

Hur påverkas de elever som utifrån skolans rörelsetester anses ha eller inte ha en god rörelseförmåga? Den frågan ställer Anna Tidén i sin avhandling om barn och ungdomars rörelseförmåga och hur rörelseförmåga skrivs fram och bedöms i ämnet idrott och hälsa samt i tester och bedömningsverktyg.

Anette Bagger menar i sin avhandling att det nationella provet är en arena för likvärdighetsfrågor och bör diskuteras som sådant, bland lärare, tjänstemän och beslutsfattare.

När naturvetenskaplig kunskap bedöms genom deltagande i praktiker, utvärderas inte kunskap som förmågan att på förhand veta hur man ska delta utan förmågan att förhandla fram vilket deltagande som fungerar, visar Jens Asker-Hansen i sin avhandling.

Tord Göran Olovsson har studerat bedömning i klassrumspraktik i relation till implementerandet av nationella skolreformer.

Bedömning kan fungera som ett skarpt verktyg för elevernas lärande, men det krävs att det hanteras varsamt som en integrerad del i verksamheten. Det menar Eva Hartell, som forskat om bedömning i teknikämnet.

Det som lärare och elever lyfter vid till exempel utvecklingssamtal verkar inte vara undervisningens innehåll och hur det ska kunna planeras och bearbetas – utan intresset riktas mot eleven och planering och bearbetning av elevens individuella förbättring. Det skriver Gabriella Höstfält i sin avhandling, som handlar om grundskolans utvecklingssamtal, skriftliga omdömen och individuella utvecklingsplaner.

Lärare väger in annat än elevers kunskaper vid betygsättning, aspekter som inte uttrycks i styrdokumenten. Det visar Ilona Rinnes avhandling.

Testbaserad inlärning i klassrummen är gynnsam för hågkomst av information över tid, visar Carola Wiklund-Hörnqvist avhandling.