Utvecklad undervisning med kollegialt lärande

Leda och Lära nummer 7/2021: ”En utvecklingsprocess under längre tid gör att förändringsarbetet blir på riktigt”. Sfi-lärares upplevelse av kollegialt lärande genom ett FoU-programs strukturerade arbetsgång

Att tillsammans med kollegor få utveckla, designa och utvärdera den egna undervisningen fyller ett stort behov hos sfi-lärare. Det konstaterar Leonora Lippig-Singewald och Philippa Börjesson som skrivit en utvecklingsartikel om effekten av Ifous FoU-program ”Språkutvecklande arbetssätt inom Sfi”.

Varför ville ni skriva en utvecklingsartikel?

– Det var av flera skäl, och ett skäl var att vi ville dokumentera det utvecklingsarbete som vi deltagit i under tre år, det vill säga Ifous FoU-program ”Språkutvecklande arbetssätt inom Sfi”.  Vi är båda intresserade av forskning och skolutveckling och FoU-programmet gav oss en unik möjlighet att knyta ihop den egna yrkeserfarenheten med aktuell forskning. Ytterligare ett skäl var att vi ville undersöka effekten av det här utvecklingsprogrammet på ett bredare plan.

Vad handlar artikeln om?

– Vi har genom en enkät undersökt hur deltagande lärare har upplevt FoU-programmet, vad de anser att programmet bidragit med men också vilka hinder och möjligheter som upplevts under programmets gång. Vi studerade programmets strukturerade arbetsgång. Vårt fokus var aktiviteterna: läsning av en forskningsartikel som sedan diskuterades i grupper, att därefter gemensamt designa ett undervisningsmoment som genomfördes i klassrummet och samtidigt observerades av en kollega. Den här processen pågick i flera cykler. Vi fick en hög svarsfrekvens på vår enkät, hela 97 procent. Lärarna i studien arbetar med sfi på skolor från olika delar av landet i såväl egen som privat regi.

Vilka resultat har ni sett?

– FoU-programmets största bidrag är, enligt lärarna, det kollegiala lärandet. Mer specifikt att tillsammans med kollegor få designa undervisningsaktiviteter, genomföra dem och att observera när en kollega genomför sitt undervisningsmoment. Vår tolkning är att detta är konkret och nära kopplat till den egna praktiken och därför lätt att ta till sig. Intressant är att många lärare uttryckte ett stort intresse för skolforskning, samtidigt visar våra resultat att lärarna upplevde att det emellanåt var svårt och krångligt att läsa forskningsartiklarna.     

”Vi fått en ökad förståelse för att kollegialt lärande behöver tid för att förankras och därmed lägga grund för en långsiktig och hållbar utveckling.”

– Läraryrket är till stor del ett ensamarbete och vår artikel belyser vikten av att få utveckla det kollegiala lärandet. Samtidigt visar resultaten att programmet främst har utvecklat det individuella lärandet snarare än det kollektiva lärandet. Vår slutsats är att det är viktigt att skolutveckling av den här typen inkluderar samtliga lärare, just för att undvika att skapa en grupp i gruppen.

Hur har ert arbete förändrats av projektet?

– Framför allt har vi fått en ökad förståelse för att kollegialt lärande behöver tid för att förankras och på så vis lägga grund för en långsiktig och hållbar utveckling. Vi ska ärligt erkänna att det rådde stor förvirring under programmets första år. Men efterhand lärde vi oss arbetsgången och framför allt väcktes insikten om den egna rollen som medskapande av en utvecklingsprocess. Det här är inga självklarheter utan måste få ta tid.

Hur för ni ert arbete vidare på er arbetsplats?

– Kollegialt lärande står högt på dagordning hos vår arbetsgivare, Stockholms stad, och det pågår flera arbeten kring det. Idag arbetar vi båda med systematiskt kvalitetsarbete och processleder lärargrupper på olika nivåer kring just kollegialt lärande.

Leonora Lippig-Singewald är strateg på Arbetsmarknadsförvaltningen, Stockholm stad.
Philippa Börjesson är regional utbildningschef Stockholm, Hermods.

Leda & lära nr 7/2021

Susanne Sawander