Tydlighet banar väg för utveckling i förskolan

Att våga befinna sig i det osäkra och samtidigt vara tydlig med syfte och mål är några av de viktigaste ledarhandlingarna. Det konstaterar Louise Jändel, förskolerektor i Marks kommun, som skrivit en utvecklingsartikel om ledarskap i förskolan.

Varför ville du skriva en utvecklingsartikel?

– Av flera skäl, för att utmana mig själv och för att skrivandet också är en del av mitt eget lärande. Men också för att jag vill dela med mig av det arbete som vi genomfört och som jag är väldigt stolt över.

Vad handlar artikeln om?

– Den övergripande frågan som jag utforskat är vilka av mina ledarhandlingar som framträder som avgörande för att utveckla undervisningen i förskolan. Jag är rektor vid tre förskolor i Marks kommun och artikeln bygger på vårt deltagande i Ifous-programmet Fokus undervisning. Artikeln beskriver processen och hur jag tillsammans med pedagogerna har arbetat för att utveckla undervisningen i förskolorna.

Vilka resultat har du sett?

– Att jag som rektor behöver vara mycket tydlig med både syfte och mål. Att delta i ett utvecklingsprogram som detta, där det inte finns några på förhand givna vägar eller svar, innebar inledningsvis en stor förvirring för både mig och pedagogerna. Det är svårt att befinna sig i en sådan osäker process. Men med tiden såg jag att det stöd som pedagogerna behövde till stor del handlade om en tydlig struktur, exempelvis dagordning inför träffar och förklaring kring vad som förväntades.

Jag ser en enorm utveckling hos pedagogerna som idag ”lägger bollen i eget knä”, och ställer sig frågan vad de själva kan göra för att möjliggöra utveckling.

Louise Jändel

– Artikeln beskriver hur vi utifrån samtalsmodellen ”dilemmahandledning” arbetat med att utveckla och fördjupa undervisningen i förskolan. Resultaten visar att vi nått framgång på många områden. Tidigare låg vårt fokus på barnens intressen, idag riktar vi istället ljuset på behoven i barngruppen, exempelvis samspel, språkutveckling och lärande, kopplat till barnens intressen. Jag ser också en enorm utveckling hos pedagogerna som idag ”lägger bollen i eget knä”, och ställer sig frågan vad de själva kan göra för att möjliggöra utveckling.

Hur har ditt arbete förändrats av projektet?

– Jag tycker att jag blivit mer flexibel i mitt ledarskap på så vis att jag bättre kan se vad enskilda pedagoger behöver för stöd – vissa behöver utmanas, andra stöttas för att komma vidare. Jag känner också att vi i dag är trygga med att vara i det oklara och utforska svaren tillsammans, och att vi vågar ställa utmanande frågor till varandra. Det har varit en lång men fantastisk väg dit.

Hur för du ditt arbete vidare på din arbetsplats?

– Vi fortsätter att arbeta med den struktur vi byggt upp och jag kommer nu att börja arbeta på det här sättet med en ny grupp pedagoger. Därutöver har jag berättat om arbetet för rektorskollegor inom kommunen. Jag upplever att det finns ett stort intresse för de här frågorna!