Sprakande fantasi när elever med NPF tolkar sagor

När elever med NPF själva får tolka traditionella sagor sparar de inte på fantasin. Det konstaterar speciallärarna Susanne de Brun Mangs och Hanna Göthlin på grundskolan i Södertälje som skrivit en utvecklingsartikel om ett språkutvecklande projekt utifrån sagan Snövit.  

Varför ville ni skriva en utvecklingsartikel?

– Främst för att vi vill dela med oss av våra erfarenheter och resultat. När vi inledde vårt projekt och började söka efter forskning i ämnet hittade vi inte så mycket, särskilt vad gäller praktiknära forskning. Vi hoppas att vår artikel kan bidra med kunskap i ämnet.

Vad handlar artikeln om?

– Den beskriver ett projekt med syfte att främja läsning, läsförståelse och tolkning hos högstadieelever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) i ämnet svenska. Under en månad arbetade vi med olika tolkningar av sagan Snövit, eleverna fick både läsa, lyssna och titta på film. Med fokus på karaktären Snövit hade vi diskussionsgrupper där eleverna pratade om hur de uppfattade sagofiguren. Slutligen fick eleverna göra sin egen tolkning av sagan, i textform, film, som seriestripp eller bildspel. Projektet pågick i ungefär en månad.

Den här elevgruppen tycker ofta att det är jobbigt att skriva, men faktum är att alla elever slutförde sina uppgifter.

Vilka resultat har ni sett?

– Tydligast är skillnaden mellan hur eleverna i diskussionsgrupperna beskrev Snövit som karaktär jämfört med hur de sedan framställde henne i sina egna tolkningar. Efter att ha läst, lyssnat och tittat på film om Snövit var elevernas dom ganska hård: De ansåg Snövit vara naiv, lättlurad och karaktärslös. Den här bilden kom att förändras helt i elevernas egna versioner av sagan. Här framställdes Snövit genomgående som en tuff, handlingskraftig och normbrytande tjej. En elev börjar sin saga med att Snövit vägrar att gifta sig med prinsen och sticker från sitt eget bröllop.

– Den här elevgruppen tycker ofta att det är jobbigt med skrivuppgifter och detta projekt var inget undantag. Men faktum är att alla elever slutförde sina uppgifter, en del gjorde film eller serier, vilket också innebar skrivande men i mindre omfattning. Även om alla elever kände sig nöjda med sina arbeten ville de inte visa upp dem för varandra. Vår förhoppning är att eleverna ska känna sig mer bekväma ju mer vi arbetar på detta sätt.

Hur har ert arbete förändrats av projektet?

– Vi märkte redan under projektets gång att eleverna behövde mer stöd för att utveckla sina resonemang och tankar. Vi var inte tillräckligt förberedda med följdfrågor och checklistor, framför allt när vi arbetade med diskussionsgrupperna. Det här är något som vi stärkt upp, exempelvis bildstöd, för att synliggöra nutid, dåtid och framtid i en berättelse.

Hur för ni ert arbete vidare på er arbetsplats?

– Tanken att vi ska presentera arbetet för övriga kollegor på skolan. Den här studien genomfördes genom Stockholm Teaching & Learning Studies (STLS), en plattform för undervisningsutvecklande ämnesdidaktisk forskning och där vi tidigare berättat om vårt arbete.