Skolan tappar tjejernas intresse för programmering

Leda och lära nummer 4/2020: Programmering i matematikundervisningen. En undersökning av elevers inställning till programmeringsinslag på matematiken, med fokus på genus.

Intresset för programmering skiljer sig markant mellan tjejer och killar på högstadiet. Matematiklärare Ola Olsson och Fredrik Mårtensson belyser i sin utvecklingsartikel vikten av att fånga upp tjejerna i skolans programmeringsundervisning.

Varför ville ni skriva en utvecklingsartikel?

– I samband med att programmering skrevs in i kursplanerna fick vi genom vår arbetsgivare, Simrishamns kommun, delta i Ifous program om programmering i ämnesundervisningen. Vi hade sedan tidigare en stark magkänsla att det var stor skillnad mellan tjejer och killar vad gäller intresse för ämnet, inte bara på den här skolan, utan generellt. Genom projektet fick vi möjlighet att undersöka frågan på djupet, belysa och sprida problematiken genom att skriva en artikel.

Vad handlar artikeln om?

– Om elevernas inställning till programmering med särskilt fokus på hur pojkar respektive flickor upplever undervisningen och om de tror att den är till nytta för deras kommande yrkesval. Undersökningen har skett genom enkäter i årskurs 8 där eleverna även fått svara på frågor om de anser att de lär sig något i programmeringsundervisningen och om de tycker att de är duktiga i ämnet.

”Skolan behöver arbeta mer aktivt för att återuppliva tjejernas intresse för programmering. Det är uppenbart att något händer på vägen, intresset fanns ju där en gång.”

Vilka resultat har ni sett?

– Att det är en enorm skillnad mellan tjejer och killar. Våra siffror visar att killarnas intresse för programmering överskrider tjejernas med råge. På frågan om de tyckte det var roligt med programmering i skolan, svarade pojkarna ja i 314 procent större utsträckning jämfört med flickorna. Huruvida skolans undervisning har lett till att de skulle kunna tänka sig att arbeta med programmering i framtiden, svarade 320 procent fler pojkar än flickor ja. De elever som anser sig vara duktiga eller till och med riktigt vassa på programmering består till drygt 80 procent av pojkar.

– Det här mönstret är genomgående i hela undersökningen. Här angav också pojkar i större utsträckning att de programmerat mycket när de gick i låg- och mellanstadiet. Det tycker vi är lite underligt, eftersom både pojkar och flickor borde ha haft lika mycket programmeringstillfällen i åk 1–6. En förklaring till kan vara att programmering har givits som ett alternativ inom elevens val på några av låg- och mellanstadieskolorna. Resultaten är särskilt intressanta när de ställs mot tidigare forskning som visar att bland yngre elever, i låg- och mellanstadiet, är flickor och pojkar lika intresserade av programmering.

– En slutsats att dra är därför att skolan behöver både inse problemet och arbeta mer aktivt för att återuppliva tjejernas intresse för programmering. Det är uppenbart att något händer på vägen, intresset fanns ju där en gång.

Hur har ert arbete förändrats av projektet?

– Vi har förstås fått svart på vitt att vår magkänsla stämde och det har inneburit att vi i högre grad fokuserar på att få med tjejerna. För många lärare, inklusive oss själva, är detta med programmering ganska nytt och många behöver bli tryggare på området. Men en sak är säker, vi kommer båda att fajtas ännu mer för tjejerna i framtiden.

Hur för ni ert arbete vidare på er arbetsplats?

– Samtliga matematiklärare är redan involverade och planen är att föra resultaten vidare ut till övriga skolor i kommunen. Eftersom programmering är nytt i kursplanen är frågan prioriterad och väl förankrad bland rektorer och skolledning.

Ola Olsson är lärare i matematik, NO-ämnen samt teknik, i årskurs 7–9 och arbetar på
Korsavadsskolan i Simrishamn.
Fredrik Mårtensson är lärare i matematik, biologi samt idrott och hälsa, i årskurs 7–9 och
arbetar på Korsavadsskolan i Simrishamn.

Susanne Sawander