Relationellt lärande bäst för högpresterande matteelev

Leda & Lära nummer 8/2021: Att utmana högpresterande inom matematikundervisningen

Genom samarbete och dialog anpassades undervisningen till en högpresterande elev. Matematikläraren Linda Lie har skrivit en utvecklingsartikel om en ofta förbisedd elevgrupp. Artikeln är skriven inom Ifous FoU-program Lärares praktik och profession.

Varför ville du skriva en utvecklingsartikel?

– Möjligheten att få skriva en utvecklingsartikel blev ett sätt för mig att ytterligare fördjupa mig i det FoU-arbete som jag genom Ifous arbetat med under tre år. Det har varit berikande och ibland utmanande att skriva en utvecklingsartikel, men spännande att fördjupa mina upptäckter och reflektioner genom att koppla det till teorin.

Vad handlar artikeln om?

– Övergripande om hur matematikundervisning även kan utmana särbegåvade och högpresterande elever. Initialt hade jag som idé att försöka utveckla en modell om hur undervisningen kan läggas upp för att stimulera de här eleverna som ofta är en förbisedd grupp.

– I mina klasser testar jag varje år alla elever i början av 7:an, just för att kartlägga var de befinner sig individuellt men också för att hitta en gemensam startpunkt för hela klassen. Men kartläggningen har fokuserat på elevgruppens kunskaper nedåt. Det innebär att undervisningen sällan anpassas till de elever som presterar mer än de andra.

– Artikeln beskriver hur jag tillsammans med den högpresterande eleven Hugo testar mig fram för att hitta en matematikundervisning som utmanar honom på rätt nivå. Som stöd använde vi till en början en digital tjänst som erbjuder matematiska uppgifter från högstadiet upp till alla olika gymnasiekurser.  

Vilka resultat har du sett?

– Med hjälp av den digitala tjänsten kunde jag testa var Hugo befann sig i kunskapsnivå och därefter ge honom uppgifter som matchade. Till en början bestämde jag vilka uppgifter som skulle utföras och när det var gjort fick Hugo utvärdera dem både skriftligt och muntligt i samtal med mig. Men det här var inte optimalt och efter en tid började vi i istället gemensamt planera och anpassa uppgifterna utifrån Hugos intresse. Det här visade sig passa honom bättre och trots att Hugo var ganska fåordig märktes tydligt att hans lust och intresse ökade. Hans driv var nära kopplat till svårighetsgraden, ju svårare, desto roligare.

– Samtidigt var Hugo mycket mån om att delta i de gemensamma klassgenomgångarna och när övriga elever gjorde kunskapskontroller ville även han göra det. Att känna sig inkluderad och en av alla andra var därmed en viktig aspekt.

– Med tiden insåg jag att den ursprungliga idén om att skapa en modell som skulle passa alla högpresterande elever, inte var hållbar. Istället landade jag i övertygelsen om att det relationella ledarskapet var nödvändigt för en positiv utveckling.

”Jag landade i övertygelsen att det relationella ledarskapet var nödvändigt för en positiv utveckling”

Hur har ditt arbete förändrats av projektet?

– En hel del. Dels har jag fått upp ögonen för elever i andra klasser som behöver utmanas mer i matematiken. Dels har jag genom arbetet skapat ett sätt, även om det inte är en modell, att arbeta mer systematiskt med matematikundervisningen för elever som presterar mer och det har verkligen gjort skillnad. Dessutom har jag blivit mer medveten om vikten att kartlägga elevgruppens kunskaper uppåt och inte enbart nedåt.

Hur för du ditt arbeta vidare på din arbetsplats?

– Jag ser att mitt arbete har inspirerat mina mattekollegor på skolan och idag lyfter vi ämnet och pratar mer om hur vi kan anpassa undervisningen till högpresterande elever.

Linda Lie är lärare i matematik i åk 7–9 och arbetar på Fristadsskolan i Eskilstuna.

Leda & Lära nr 8/2021

Susanne Sawander