Ny undervisningsmetod utvecklade barnens samarbete och relationer

Artikel nummer 2/2019: Mina idéer är alltid knasiga: Utveckling av undervisning i förskolan med utgångspunkt i ett Socio-Emotionellt Materiellt Lärande (Semla).

Arbetet med Socio-Emotionellt och Materiellt Lärande (SEMLA) fick barnen att reflektera över sitt eget lärande – samtidigt som deras samarbete och relationer utvecklades. Det är en metod som kräver mycket men som samtidigt ger mycket tillbaka, konstaterar förskolläraren Gloria Romlin.

Varför ville du dokumentera ditt utvecklingsarbete?

– Vaxholm deltar i Ifous-programmet ”Undervisning i förskolan” och vi fick information om att det fanns möjlighet att skriva en artikel redan i början av programmet. Jag tyckte det lät jättespännande men jag visste inte vad jag skulle skriva om. När vi skulle testa Socio-Emotionellt Materiellt Lärande på vår förskola tänkte jag att det vore bra att koppla artikeln till det arbetet.

Vad handlar projektet om?

– Vi introducerade ett så kallat Socio-Emotionellt och Materiellt Lärande (SEMLA) som arbetssätt på vår avdelning på en förskola i Vaxholm. Vi ville undersöka vad ett arbetssätt som SEMLA kan göra för att utveckla undervisningen i förskolan och stödja barns lärande och utveckling. Ämnet för vårt projekt var framtiden och ”Hur lever, bor och färdas vi om 100 år?”. Projektet pågick i sex veckor. För att lära oss mer om SEMLA fick vi träffa Anna Palmer från Stockholms universitet som har varit med och utvecklat arbetssättet. Vi har även gjort studiebesök på förskolor som har testat metoden. I dagsläget har alla förskolor i Vaxholm testat SEMLA.

– För att arbeta med SEMLA behöver man vara en liten grupp. Vår grupp bestod av sju barn i femårsåldern och två pedagoger. Undervisningen inkluderade både digitalitet och skapande och arbetssättet kräver mycket förberedelser innan man sätter igång. Det handlar exempelvis om att planera hur träffarna med gruppen ska startas upp och avslutas och hur man på ett tydligt sätt kan visa barnen vad som förväntas av dem. Själva träffarna blev som en egen värld, som en SEMLA-bubbla som vi byggde upp tillsammans med barnen. Träffarna kunde exempelvis gå till så att en pedagog startade en diskussion eller visade en filmsnutt som väckte frågor som barnen ville forska vidare i innan de började skapa. Vi hade även stunder där vi reflekterade, både i början och i slutet av varje träff.

– Under de sex veckorna som vi hade våra träffar med barnen var det som att vara lite i en annan värld. Jag var tvungen att förbereda undervisningen och samtidigt hade vi inte så mycket tid att reflektera över alla effekter som vi såg. Efter träffarna hade jag och min kollega en kort mikroreflektion tillsammans men sedan var vi tvungna att bygga vidare på nästa träff. Du kan inte bara komma till en träff med SEMLA och köra på och se vad som händer, det fungerar inte. Då kan du inte utmana barnen på rätt sätt, och du hinner inte söka fram material. Det här arbetssättet handlar mycket om att söka både digitalt och fysiskt material att arbeta med och det tar tid.

Vilka resultat har du sett?

– Vi förväntade oss inte så stora resultat av SEMLA men jag blev överraskad för metoden kräver mycket men den ger samtidigt mycket tillbaka. Något som jag tyckte var intressant var att upptäcka barnens metakognition, när de pratar om sitt eget lärande. De kunde verkligen reflektera över det de gjorde på träffarna och om de tyckte att något var lätt eller svårt. Barnen fick också se hur deras idéer inspirerade andras skapande eller projekt. Det var också spännande att se hur rollerna i gruppen förändrades. Vi såg att de försiktiga barnen började ta för sig mer.

– Under de skapande stunderna märkte vi att barnen började samarbeta på ett sätt som de inte gjort tidigare. Man kunde tydligt se att det skedde förändringar när det gäller samarbete och barnens relationer, både under träffarna, men även utanför. Det var spännande. Ett barn som kanske tidigare var mest för sig själv blev inbjuden till olika lekar. Vi märkte också att barnens byggen och konstruktioner var mer genomtänkta efter SEMLA.

– När det gällde barnens dokumentation var vi lite nyfikna. Ska verkligen barnen kunna dokumentera sitt lärande med lärplattor och hur ska vi introducera det? Under träffarna fick barnen fota eller filma det som de tyckte var intressant, och det som de ville berätta om. De fick också lära sig att fråga om man ville filma eller fota någon. När vi planerade undervisningen märkte vi att arbetssättet kräver att man som pedagog är villig att lära och lära om och upptäcka. Både barn och pedagoger hade samma status som upptäckare och medforskare, eftersom metoden var ny för oss alla. Vi visste inte hur mycket vi skulle behöva dokumentera så vi dokumenterade massor, men vi kunde se att vi inte hade tid att bearbeta så mycket material i vardagen. Du måste hitta en lagom mängd dokumentation som både ger dig det du behöver för att kunna utmana barnen vidare och samtidigt ger barnen möjlighet att kunna reflektera över sitt lärande.

– Jag vill också lyfta fram att stöd från ledningen och samarbete med de pedagoger som inte deltar i träffarna är viktigt för att logistiken kring exempelvis rum och övriga barn i gruppen ska fungera.

Hur har ditt arbete förändrats av projektet?

– Jag tror inte att man kan vara opåverkad av att ha testat SEMLA när man har sett möjligheterna med metoden. Jag tror det handlar mycket om att man måste vara villig att utforska okänd mark med barnen. Som lärare är det bra att testa olika sätt att undervisa för att du ska få så många strategier och verktyg som möjligt för att kunna möta alla individer i din grupp. SEMLA är en bra metod för att följa barns utveckling och lärande.

Hur för du arbetet vidare på din arbetsplats?

– Vi har berättat för våra kollegor om vårt arbete och vi har haft en föreläsning i Vaxholm tillsammans med Anna Palmer. Vi har även deltagit i en SEMLA-workshop med tre andra förskolor i vårt arbetsområde. Nu ska vi fundera på hur vi vill driva arbetet med undervisning vidare i förskolan. Om det blir med SEMLA-metoden eller någon av de andra metoderna som vi har provat på.

 Åsa Lasson

Gloria Romlin är förskollärare på förskolan Lekhagen i Vaxholm stad. E-post: gloria.romlin@vaxholm.se