Ledarskap med forskarblick öppnar för analyserande samtal

Utifrån ett undersökande perspektiv kan de kollegiala samtalen skifta fokus från att dela erfarenheter till djupare analys. Det visar Christina Svensson, rektor i Marks kommun, i sin utvecklingsartikel.

Varför ville du skriva en utvecklingsartikel?

– Till en början ville jag faktiskt inte det, jag kände att jag hade så mycket på bordet ändå. Men under arbetets gång i Ifousprogrammet Fokus undervisning som Marks kommun deltagit i, insåg jag att jag behöver sätta ord på mitt eget ledarskap. Jag upptäckte att jag verkligen behövde och ville skriva.

Vad handlar artikeln om?

– Jag arbetar som rektor i förskola, grundskola och fritidshem och artikeln beskriver ett arbete med lärarna i grundskolan. Mer specifikt, hur jag arbetat med mitt ledarskap i syfte att få lärarna i kollegiala verkstäderna att gå från vad jag kallar, en ”dela-kultur”, där man delar erfarenheter och tips med varandra, till en analyserande kultur som innebär att man är varandras kritiska vänner. Allt i syfte att utveckla undervisningen och säkerställa att vi arbetar med rätt saker på sätt.

Arbetet har framför allt bidragit till en ökad analyskultur där vi kan vara varandras kritiska vänner och analysera både vår egen och kollegornas undervisning.

Vilka resultat har du sett?

– Jag valde att aktivt delta i lärarnas kollegiala verkstäder som hålls varannan vecka. Min roll har varit att moderera, ställa utforskande och utmanande frågor, just för att vrida perspektivet från att mestadels bejaka varandra till ett nyfiket undersökande. Arbetet har gett resultat på flera plan men framför allt en ökad analyskultur där vi kan vara varandras kritiska vänner och analysera både vår egen och kollegornas undervisning. Frågor vi kontinuerligt ställer är varför det blev det som det blev när vi gjorde som vi gjorde. Lärarna tar också mer hjälp av varandra samtidigt som de vågar ifrågasätta både sig själva och varandra. Idag vet de vad de behöver göra för att hålla den här samtalsstrukturen. Arbetet har även bidragit till att vi utvecklat ett yrkesspråk och en ökad progression inom läs och skriv hos våra elever.

– Att jobba nära arbetslaget och delta i träffarna har varit framgångsrikt i mitt fall. Något jag hela tiden betonat är att rektor aldrig sitter med facit, utan att det är lärarna som är experter. I mitt ledarskap har jag strävat efter att vara den med ”forskarögon” som uppmuntrar lärarna att ställa frågor, vrida vända och undersöka. En viktig aspekt har också varit att sätta ord på våra kunskaper i syfte att utveckla ett yrkesspråk.

Hur har ditt arbete förändrats av projektet?

– Som rektor fokuserade jag tidigare mestadels på styrkedjan. Idag ställer jag mig istället frågan: Vad behöver jag göra för att stötta stödkedjan? Det innebär att jag försöker anpassa mitt ledarskap utifrån pedagogernas behov genom att ställa nyfikna och fördjupande frågor utan att behöva vara expert. En viktig del i detta är att tydliggöra nuläge och önskat läge och att våga prata om vad man ser. Både jag och lärarna är idag mer utforskande, vi övar och prövar oss fram för att nå bästa effekt för våra elevers lärande.

– En tydlig förändring är också att allt utvecklingsarbete vi gör idag alltid utgår från barnens behov. Något jag också insett är vikten av min egen dokumentation för att kunna reflektera över mitt eget ledarskap.

Hur för du ditt arbete vidare på din arbetsplats?

– I grundskolan har vi fortsatt att arbeta på samma sätt. Lärarna som deltagit i projektet är självgående idag men de vill även fortsättningsvis att jag deltar i de kollegiala verkstäderna. Nu håller vi på att implementera arbetssättet i förskolan och så småningom ska även lärarna i fritidshemmet komma med. Jag har berättat om vårt utvecklingsarbete för andra rektorer i Marks kommun. Jag hoppas att mitt arbete ska inspirera andra rektorer att våga leda utifrån sina verksamheters behov.