Från omsorg till lärande i anpassad skola

När fokus skiftades från omsorg till lärande ökade elevernas läs- och skrivkunnighet i Stommenskolans anpassade grundskola i Marks kommun. Rektor Katharina Myrén har skrivit en utvecklingsartikel om ett bitvis utmanande projekt.

Varför ville du skriva en utvecklingsartikel?

– Främst för att jag tycker det är viktigt att lyfta fram den anpassade grundskolan. Det finns inte särskilt mycket forskning om den skolformen, och det som finns har ofta fokus på funktionsnedsättningar, mer sällan på hur man bedriver skola och undervisning. Med artikeln hoppas jag kunna inspirera andra rektorer att utveckla arbetssättet inom den anpassade skolan.

Vad handlar artikeln om?

– Om hur vi skiftat fokus från omsorg till undervisning och lärande i en anpassad grundskola med sex lärare och cirka 20 elever i årskurserna 1-6 där jag arbetar som rektor. Artikeln bygger på mitt och övriga lärares deltagande i Ifous forsknings- och utvecklingsprogram Fokus undervisning. Redan före programmet hade vi gjort en kartläggning som visade att vår skola hade ett starkt omsorgsfokus med mål som inte alltid var knutna till elevernas lärande och utveckling. Artikeln beskriver en treårig process där vi arbetat med lektionsplanering, reflektion, analys, feedback och omplanering i syfte att vrida skolans fokus mot kunskap och lärande.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att undervisningens kvalitet ökat betydligt. Det har i sin tur stärkt elevernas lärande, bland annat ser vi att deras läs- och skrivkunnigheten förbättrats och att graden av självständighet ökat hos många av eleverna. I våra samtal och diskussioner märker jag tydligt att lärarna har gått från att beskriva ett görande till att reflektera kring elevernas utveckling och lärande. En viktig del i det arbetet är att som rektor ställa rätt frågor till lärarna. I min roll som rektor har jag arbetat mycket med att hitta formuleringar som öppnar upp för reflektion kring lärande, exempelvis vilka indikationer på elevernas lärande som lärarna ser.

I våra samtal och diskussioner märker jag tydligt att lärarna har gått från att beskriva ett görande till att reflektera kring elevernas utveckling och lärande.

Katharina Myrén

– Vi har också fått till ett professionellt kollegialt lärande där både jag och lärarna vågar ställa utmanande frågor till varandra i syfte att utveckla undervisningen. Men det har varit en lång och stundom svår väg dit. Ganska tidigt fick vi avbryta utvecklingsarbetet eftersom jag märkte att alla lärare inte var bekväma med att prata om den egna undervisningen eller ställa just utmanande frågor till sina kollegor. Det saknades helt enkelt tillit inom arbetsgruppen, och finns inte det kommer man inte vidare. Under en tid arbetade vi därför med vår interna kultur. Vi är på långa vägar inte ”klara” med vårt arbete utan jobbar fortsatt med kollegiala verkstäder och samtal. Jag tänker att det hela är en process som aldrig riktigt tar slut.

Hur har ditt arbete förändrats av projektet?

– Framför allt arbetar jag mycket mer systematiskt i dag med såväl planering som reflektion. Jag lägger ned mycket mer tid på att förbereda lagom utmanande frågor och följdfrågor inför diskussionsrundor liksom att reflektera över mina egna ledarhandlingar: vad jag gör, säger eller hur det jag skriver i kalendariet kan uppfattas. Allt detta tar mycket tid men jag har märkt att det är väldigt framgångsrikt sätt att arbeta på.  

Hur för du ditt arbete vidare på din arbetsplats?

– Som rektor har det här arbetet varit en ögonöppnare som jag gärna vill dela med mig av och ett första steg är att sprida vårt arbete inom Marks kommun samt Ifous spridningsseminarium. Jag har också initierat en bokklubb för rektorer inom Marks kommun där vi läser och diskuterar ledarskapslitteratur. Jag hoppas också att rektorer och lärare inom den anpassade skolan läser och inspireras av artikeln.