Förskolepedagoger önskar mer samsyn

Leda & lära nr 1/2021: Anpassningar i förskolan – ett kollegialt utvecklingsarbete

Det brister i samsyn kring hur dagliga situationer i förskolan bäst hanteras utifrån ett inkluderande perspektiv. Det visar Pernilla Andersson och Christina Borrespång som skrivit en utvecklingsartikel om anpassning, samsyn och inkludering i förskolan.

Varför ville ni skriva en utvecklingsartikel?

– Vi har medverkat i Ifous utvecklingsprogram ”Flerstämmig undervisning i förskolan” där vi har undersökt olika utvecklingsteorier i relation till verksamheten i förskolan. Att skriva en artikel där vi kopplar samman vetenskapliga teorier med förskolans vardag och läroplan blev ett sätt att ytterligare fördjupa och utveckla vår kunskap.

Vad handlar artikeln om?

– Fokus i artikeln är hur förskolepedagoger kan utveckla en samsyn kring hur olika situationer kan bemötas och anpassas i relation till såväl läroplan som gruppens och individens behov. Vi har undersökt hur ett riktat arbete med fokusgrupper kan påverka och bidra till ökad samsyn kring läroplan och målet att inkludera alla barn i förskolan. I fokusgruppen deltog personal från förskolans alla yrkesgrupper.

– Vi valde samlingssituationen som konkret exempel och olika dilemman som kan uppstå där, exempelvis barn som har svårt att sitta eller språkförbistringar. Här fick fokusgruppen diskutera hur situationerna bäst kan hanteras, såväl tillfälligt som långsiktigt, utifrån ett inkluderande perspektiv och i relation till förskolans läroplan.

”Våra resultat belyser vikten av att verksamma inom förskolan har en samsyn gällande enskilda barns behov av anpassningar i undervisningen.”

Vilka resultat har ni sett?

– Det mest uppenbara resultatet är att förskolepedagoger har olika syn på hur olika situationer bäst kan anpassas. En slutsats är alltså att personalen arbetar på flera olika sätt. I diskussionerna framkommer en önskan om en bredare samsyn, just för att kunna arbeta mer långsiktigt och likvärdigt. Men våra resultat visar att personalen saknar verktyg för detta. Även om tid finns avsatt för att inom personalgruppen diskutera så prioriteras inte den här typen av samtal. Våra resultat belyser vikten av att verksamma inom förskolan har en samsyn gällande enskilda barns behov av anpassningar i undervisningen.

Hur har ert arbete förändrats av projektet?

– Vi har båda stärkts i våra yrkesrollen och arbetar i dag utifrån ett mer forskningsbaserat synsätt.

Hur för ni arbetet vidare på er arbetsplats?

– Vi hoppas kunna stärka både samsynen och förskolans utvecklingsarbete genom att använda de kunskaper och verktyg som vi fått med oss genom Ifous-programmet.

Pernilla Andersson är förskollärare på Smedbyns förskola, Jönköpings kommun.
Christina Borrespång är förskollärare på Smedbyns förskola, Jönköpings kommun.

Susanne Sawander