Bokprojektet utvecklade samarbetet mellan barnen

Artikel nummer 17 2016: Elsaboken – En skapande språkresa

Arbetet med Elsaboken utvecklade samarbetet mellan barnen och engagerade både flickorna och pojkarna i samma utsträckning. Det menar Jessica Fredin som i sin utvecklingsartikel beskriver arbetet med att göra en skapande språkresa på förskolan.

Varför ville du skriva en utvecklingsartikel?

– När jag skickade in min beskrivning till Nacka kommun för att söka priset hade jag inte en tanke på att få det. Jag blev väldigt förvånad och glad när jag fick beskedet. Jag tycker att arbetet har gett både mig och barnen så mycket och jag tänkte att det skulle vara roligt om andra kunde få ta del av det. Vi har haft så roligt tillsammans med under läsåret.

Vad handlar utvecklingsartikeln om?

– Om en skapande språkresa. Ett projekt som har resulterat i barnens egen teaterföreställning utifrån Elsaboken, en ljudbok med bilder, berättarröster och sång som barnen själva har skapat med inspiration från Frost-filmen.

– Vi har varit flera pedagoger som har arbetat tillsammans men jag var ansvarig för projektet. Vi har bakat in många olika estetiska former i projektet; bild, sång, mimik, kroppsspråk och teater. Barnen var mellan två och fyra år gamla när vi började och alla barn deltog i projektet på något sätt. De fick själva välja vad de ville bidra med och fördjupa sig i för att skapa den här boken. Vissa barn har arbetat med sång eller varit skådespelare, andra med bilder eller berättarröster. Själva berättarrollen har varit väldigt uppskattad av alla barnen, att få läsa boken för skådespelarna så att de skulle kunna agera.

Vilka resultat har du sett?

– Jag kunde se en ökad interaktion och att samarbetet mellan barnen utvecklades under projektets gång. Barnen fick syn på varandras olikheter, att alla är bra på olika saker, och de visste precis vem som var bra på att rita eller ha tålamod att färglägga en bild. Projektet hade också en positiv inverkan på barnens språkutveckling.

– De äldsta barnen fick vara faddrar till de yngre och ge instruktioner och hjälp. De visade exempelvis hur man gjorde när man spelade in röster. Klimatet i barngruppen var fantastiskt, vi hade roligt tillsammans. På morgonen var barnen ivriga att sätta igång arbetet. Vi hann knappt med några andra projekt under den här tiden – det var bara Elsaboken som gällde. Det var också roligt att projektet engagerade både flickor och pojkar i samma utsträckning. Elsas iskrafter tilltalade både flickorna och pojkarna och alla lekte Elsa-lekar.

Hur har ditt arbete förändrats av projektet?

– Det jag har lärt mig mest är att släppa taget och låta barnen få mer inflytande och lita till deras förmågor. Jag skulle exempelvis aldrig ha valt att göra en bok om Elsa, vi vuxna var ganska trötta på Frost. Men det var barnens önskan.

– I det här projektet har jag filmat mycket för att dokumentera och det har varit väldigt lärorikt för mig. Men det var samtidigt ansträngande att hinna dokumentera samtidigt som jag skulle stötta barnen i deras arbete. Jag hade inte heller jobbat så mycket med Book Creator tidigare.

Hur för du arbetet vidare på er arbetsplats?

– Vi har tre olika avdelningar som arbetar med öppna dörrar, och alla känner till Elsaboken. Skolan som ligger intill oss har varit på besök och vi har varit hos dem och berättat om projektet och de har fått låna boken och läsa den.

– Nu har jag en ny grupp, men vissa av barnen från Elsa-projektet är kvar. Jag märker att de barnen är stolta över att själva vara författare till en bok, och de är alltid nyfikna på vem som är författare till de böckerna som vi läser.

Åsa Lasson