Yrkeslärares bakgrund har stor betydelse för undervisningen

Eleverna på industritekniskt program utbildas till olika industriarbetare utifrån vem deras lärare är, visar Hamid Asgharis forskning. Gemensamt för yrkeslärarna är att de försöker fostra eleverna till yrkesutövare som kan klara av jobbet – inte bara kunskapsmässigt utan också socialt.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har en bakgrund som ingenjör och har även arbetat som verkstadsmekaniker och yrkeslärare i ett antal år. Jag var intresserad av yrkeslärarnas livsberättelser, att undersöka vilken betydelse deras livserfarenheter har för skolan och utbildningen.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om yrkeslärares berättelser om deras möten med elever, och undervisningen av dem. Lärarna berättar också om sina liv och tidigare erfarenheter från när de själva var yrkeselever, lärlingar och yrkesutövare på industriföretag. Tre av lärarna som deltog i studien har universitetsutbildning.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att elevernas utbildning är starkt beroende av vilka lärare de möter under sin utbildning. Lärarna sätter spår i elevernas liv och eleverna utbildas till olika industriarbetare utifrån vem deras lärare är. Lärarnas erfarenheter har stor betydelse för undervisningen och min studie visar att de har egna mål med undervisningen. Mål som inte nödvändigtvis är samma som Skolverket eller styrdokumenten sätter upp för utbildningen – det är ett viktigt resultat.

– Ur lärarnas berättelser framträder fyra olika mål: Ett mål är att skapa förutsättningar för yrkeseleverna att klara av skolan. Det handlar inte så mycket om resultat, mer om att göra det roligt och spännande i skolan så att eleverna stannar kvar och bli färdiga med sin utbildning. Många av eleverna på det här programmet har negativa erfarenheter från grundskolan och har fått veta att de inte duger i jämförelse med elever som är duktiga i exempelvis matematik, engelska och svenska. Yrkeslärarna försöker i många fall vända en negativ trend hos sina elever genom att stärka deras självförtroende och få dem att kanske för första gången känna att de duger och att de är duktiga på det praktiska arbetet.

– Ett annat mål är att skapa förutsättningar för eleverna att få jobb direkt efter utbildningen. Det handlar inte om att exempelvis kunna svarva perfekt, mer om att eleverna ska vara socialt kompetenta och kunna bete sig som en yrkesutövare. Ett mål handlar om att skapa förutsättningar för eleverna att studera vidare på universitetet. Det var främst ett mål hos de lärare som själva är akademiker. Det sista målet handlar om att forma yrkeseleverna till stolta industriarbetare. Yrkeslärarna använder sig av olika strategier för att uppnå de här målen.

Vad överraskade dig?

– Att utbildningen skilde sig åt så mycket beroende på läraren. För mig är det en självklarhet att yrkeslärare utgår från att lära sina elever yrkeskunskaper, att exempelvis lära dem svetsa, fräsa och svarva. Denna självklarhet försvann under forskningsprocessen. För många yrkeslärare i min studie var inte kunskaper i svetsning, fräsning och svarvning det viktigaste. För dem var det viktigare att eleven lär sig social kompetens, att vara skötsam, att komma i tid, att meddela försening, att ha samarbetsvilja, att respektera skolans regler, lärare och klasskamrater och så vidare. Lärarna i min studie brinner alla för sina elever – men vad som är det bästa för eleven bestäms utifrån lärarens egna erfarenheter.

Vem har nytta av dina resultat?

– Lärare, politiker och forskare – kunskapen om industritekniskt program är inte så stor. Avhandlingen fokuserar även mycket på relationen mellan lärare och elever.

Åsa Lasson