Yrkeselever ser värdet i historiska kunskaper

I den senaste reformen av gymnasieskolan fick ämnet historia en plats bland de ämnen som är gemensamma för alla program. Men vilket innehåll ska ämnet ha och vilken funktion ska det fylla? Hur ser lärare och elever på ämnet och dess innehåll? Det har Kristina Ledman undersökt.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har jobbat som lärare i samhällskunskap och historia och undervisat på yrkesprogrammen. Mitt intresse för att forska fick en injektion när jag var med i en kollegas licentiatprojekt. Dessutom väcktes mitt intresse av förändringarna i den senaste reformen av gymnasieskolan, där historia fick en plats bland de gymnasiegemensamma ämnena trots att de totalt sett minskade. Hur kommer det sig att historia betraktas som ett så viktigt ämne? Vad blir det av kursen? Det var de frågorna jag började i.

Vad handlar avhandlingen om?

– Avhandlingen består av fyra olika delstudier om historieämnet på yrkesprogrammen. Delstudierna behandlar hur man kan förstå det nya historieämnet på gymnasiet, både utformningen och vilken funktion det förväntas fylla. Jag belyser det genom studier av policydokument samt intervjuer med lärare och elever.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Det ena är att bilden av historieämnet helt klart är mångfacetterad och att det finns olika föreställningar om vad som är viktigast och vad ämnet ska bidra med. Det syns både i förarbeten till styrdokumenten, i policytexter och bland lärarna, men kommer även fram bland eleverna. En helt överordnad idé som alla är överens om är att historieämnet bidrar till utbildningens demokratiska uppdrag.

– Däremot går tankarna isär kring vilken kunskap som är viktigast. Det finns oändligt med kunskap som skulle kunna förmedlas, men begränsat med tid. Vilket urval som görs speglar värderingar och är på så sätt politiskt. Det finns röster som menar att betoningen på de senaste 200 åren gör historien för närsynt och att man tappar den förståelse som bara kan nås av det långa perspektivet. De menar att man berövar ungdomarna möjligheten att förhålla sig kritiskt till hur den äldre historien används av olika intressegrupper idag.

– De som förespråkar ett mer samtida innehåll vill ge utrymme för att försöka nå mål som handlar om kritiskt tänkande, källkritik och historisk metod. De menar att man måste arbeta med det historiska innehållet tillsammans med förmågorna om eleverna ska lära sig att förhålla sig kritiskt till historieskrivning. Annars lär vi dem att det bara finns en historia.

– När jag frågar elever är många intresserade av historia och ser ett värde i historiska kunskaper. De är intresserade av de stora, kanoniska händelserna som behandlas om och om igen i populärkulturen – andra världskriget, kalla kriget men även revolutionerna. Sedan betonar de att den samtida historien är viktig.

Vad överraskade dig?

– En sak som överraskade mig var hur viktig den omedelbara samtidshistorien är för eleverna. Det finns en diskurs om att eleverna på yrkesprogram är ganska ointresserade av teoretiska ämnen och gymnasiereformen bygger mycket på idén att för mycket teoretiska ämnen i yrkesutbildning leder till avhopp, men det var absolut inte det eleverna sa. De sa att det var viktigt att ha historisk kunskap som samhällsmedborgare men också i en framtid på arbetsmarknaden. Att ha kunskap i historia gav dem tillträde till en vuxentillvaro. Om man tänker att eleverna ska få kunskaper som gör dem till aktiva samhällsmedborgare så är det viktigt att historia inte bara är ”då” utan även hänger ihop med samtiden.

Vem har nytta av dina resultat?

– Lärare, studenter och lärare inom historielärarutbildningar, men även andra forskare, politiker och tjänstemän som arbetar med utbildningspolicy. Jag menar att min forskning är av relevans utanför det historisk-didaktiska fältet, för dem som är intresserade av demokratisk utbildning och yrkesutbildning.

Annelie Drewsen