Reformarbete blir sällan som det är tänkt…

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Jag har arbetat som lärare i grundskolan i 15 år. I mitten på 90-talet började jag aktivt engagera mig i att utforska undervisningen, jag började delta i olika diskussioner och läste pedagogik på halvfart. För mig var själva sökandet efter forskningsämnet en lång process, men det grundade sig i att jag ville kunna koppla ihop lärare och rektorers utveckling i sitt yrke med skolreformer. Det kommer hela tiden massor av utvecklingsinitiativ från statens sida, men det blir ju sällan som det är tänkt…

Vad handlar avhandlingen om?

– Hela avhandlingen kretsar kring policy och pedagogisk praktik knutet till skolpersonalens lärande. Mer specifikt så har jag tittat på tre olika reformprocesser, där relationen mellan nationella intentioner, kommunala strategier och den pedagogiska praktiken står i fokus. Vad sker i det här komplexa samspelet i form av lärande? Hur påverkar de kontextuella villkoren skolornas deltagande i de här reformprocesserna – vilka är till exempel de kommunala strategierna? Det man ser i studien är att lärare och rektorer tolkar om de här nationella intentionerna och försöker göra det till något praktiskt som kan som kan fungera i deras vardag. Det är det jag syftar på när jag säger att det inte blir som det var tänkt: villkoren bidrar till att utvecklingen kan gå åt det ena eller det andra hållet.
– Mitt fokus har varit skolpersonalens lärande: vad betyder utvecklingsprojekten för dem som deltar – vad får de ut av det? Jag får fram olika begreppspar för att beskriva lärande i de olika reformprocesserna, man kan säga att jag konstruerar kategorier som visar vilka vägar utvecklingen kan ta. Exempel på sådana begreppspar är utvidgat/begränsat, komplext/förenklat, integrerat/differentierat. De här kategorierna växte fram i den första delstudien jag gjorde, och används sedan som ett analysverktyg i de andra delstudierna för att förstå gymnasielärarnas och rektorernas lärande.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Begreppsparen jag har konstruerat gör det möjligt att lyfta perspektiven och tala om skolans styrning i stort: det handlar om att överge tanken om att det som sker mellan policy och praktik är givet. Den viktigaste slutsatsen är att med hjälp av utvidgade kommunikationsmöjligheter så kan man nå det jag kallar ett fördjupat lärande. Många av projekten gick ut på att lärarna skulle få läsa, skriva och diskutera både kring sitt uppdrag, sin lärarroll och kring eleverna. Det kan bidra till att lärarna faktiskt fördjupar sin yrkesroll, men givetvis är det en balansgång åt vilket håll det drar: man kan givetvis vara med i ett projekt och aktivt göra motstånd eller välja att inte engagera sig överhuvudtaget. I avhandlingen har jag försökt analysera vilken typ av policy som kunde ge ett positivt eller negativt resultat för ett fördjupat lärande. Även om resultaten inte var entydiga så verkar det som att en policy av öppen karaktär gav ett fördjupat lärande, antagligen för att det fanns mer utrymme för kommunikation. De reformer som studien behandlar är brett anlagda, så det bygger mycket på möjligheterna för lärare och rektorer att kunna kommunicera. Men även när det handlar om en sluten policy, det vill säga en tvingande, generell reform, så FINNS det utrymme för kommunikation och didaktiska samtal. Men det man som lärare får ut av ett utvecklingsarbete är i högsta grad beroende av villkoren på skolan.

Vad hittade du under arbetes gång som förvånade eller överraskade dig?

– Den omtolkningsprocess som skedde på mellannivå: hur kommuntjänstemän eller Skolverket förändrar reformens innehåll på vägen. En reform som gick ut på att införa ett projektarbete fick till exempel ett skolutvecklingsperspektiv när det väl infördes, och det var intressant att se, för det syntes inte i de nationella intentionerna.

Vem har nytta av dina resultat?

– Alla som jobbar med sånt här på nationell nivå, men även lärare, rektorer och andra som varit med om likartade reformprocesser. Det finns mycket att lära av i avhandlingen, jag har dessutom bidragit med ett praktiskt analysverktyg. Jag tror att resultaten kan vara nyttiga för dem som skriver policies, och Skolverket eller Myndigheten för Skolutveckling.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Det här är ett inlägg i samtalet om skolans styrning och vad man kan få ut av att vara med i en sådan här process. Givetvis hoppas jag att det kan påverka arbetet i skolan, men det är rätt svårt att uttala sig om. Jag är optimistisk i avhandlingens avslutande del – kommunikation ÄR det som driver processerna framåt och skapar ett fördjupat lärande. De som deltar i sådana här processer blir mer eftertänksamma och lärande. Jag tror att vi skapar en bättre skola genom att sätta igång sånt här, men då måste vi också veta vad det innebär. Avhandlingsarbetet visar hur du behöver tänka och organisera förändringsarbetet på längre sikt för att få ut något av de här reformerna. Ibland störs projektet av andra saker som händer i skolan, och då hamnar förändringsarbetet genast i skymundan. Det är viktigt att vara uthållig och fortsätta arbetet, att övervintra, om man ska nå en djupgående förändring i yrkesrollen och folks medvetande. På isolerade områden kan människor lära sig nya saker på en dag, men om det handlar om ett långsiktigt och varaktigt lärande så måste man vara beredd på att det tar längre tid. Organisationsförändringar eller chefsbyten kan vi aldrig gardera oss emot, däremot kan vi integrera dem i den här typen av utvecklingsprojekt och lära oss hantera förändringarna – och hitta redskapen för att förstå dem.

Hedda Lovén