Vilan i förskolan ur ett historiskt perspektiv

Barn i förskolan spelar en viktig roll i hur vilan organiseras – det är en kollektiv aktivitet som barn och vuxna gör tillsammans. Så har det sett ut sedan början av 1900-talet visar Sofia Grunditz avhandling.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag var ute efter att forska om de allra yngsta i förskolan och gjorde en fältstudie där jag upptäckte att vilan var ett spännande område där det händer mycket. Jag upptäckte också att vilan aldrig lyfts fram i forskningen. Om man skriver om vilan gör man det ofta ur hälsosynpunkt, eller om hur det är praktiskt att organisera vilan. Men det är ganska mycket ”black box” över det hela. Så väcktes mitt intresse. Jag ville undersöka, se vad som händer när man sätter en sådan här vardaglig sak i fokus i ett forskningsprojekt. Jag var intresserad av att ta reda på vad det finns för rötter bakåt för den här aktiviteten och varför vilan görs som den görs. Men också vad som finns sparat i fråga om bilder. Det visuella får ett stort fokus i den här studien.

Vad handlar avhandlingen om?

– Jag har undersökt vilan i förskolan. Avhandlingen består av två etnografiska material. Det ena är en videoetnografi där jag har följt och filmat en vanlig förskoleavdelnings vardag. Det andra är en arkivetnografisk etnografi, där jag har letat i arkiv och kartlagt om och vilka filmer och fotografier från förskolans historia som finns bevarade. Jag upptäckte att det fanns filmer från så tidigt som 1914 där vilan skildras. Jag har även utvecklat metodologi för att kunna göra jämförande studier mellan de här två materialen, det historiska och det nutida. I avhandlingen diskuterar jag, förutom förskolans vila, hur vi kan tänka kring det här med bild, hur man kan analysera bild och behålla det visuella i fokus i samhälls- och utbildningsvetenskaplig forskning. En viktig del av avhandlingen handlar om metodologiutveckling och teoretiska frågor om hur vi kan förstå bild.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– I fråga om själva aktiviteten vila tycker jag det viktigaste resultatet är att jag visar hur aktiva barn är i att själva vara en del i att organisera vilan. Att det är en kollektiv aktivitet som barn och vuxna gör tillsammans genom interaktion. Även om det handlar om ett litet historiskt material visar det ändå långt tillbaka att vilan i förskolan är något som man gör tillsammans. Det är något kollektivt där inte vuxna bara bestämmer över barn.

– Det är också tydligt att sovandet och omsorgen är viktig men den döljs i vardagen. Man visar främst upp det pedagogiska i bilder. Jag kan också se att som man gör nu och även gjorde förr är väldigt styrt av bland annat möblers utformning och av idéer om vad förskolan är. I avhandlingen visar jag att och hur det även i heldagsförskoleverksamhet finns ett spårberoende i förhållande till pedagogiska ideal från den historiska halvdagsverksamheten, som lekis eller barnträdgård, i utformningen av det pedagogiska rummet.

– Något annat som är viktigt i avhandlingen är metodologin som jag kallar visuell remake. Visuell syftar på att det är olika synliga aspekter som står i fokus och remake att man återanvänder eller gör en ny version baserad på originalet, som en remake av en film. Den här metodologin innehåller ett sätt att tänka kring, och analysera bilder. Det gör det möjligt att genom att rita av foton och filmer både se och synliggöra olika innehåll och händelser. Men sättet att analysera gör det också möjligt att tänka bort tid. Det är ju väldigt lätt att man bara ser det som är gammaldags i en gammal bild och det moderna i en modern bild. Men om man tar bort vissa tidsmarkörer i en bild så är det lättare att få syn på likheter och olikheter. Till exempel i fråga om hur vuxna kvinnor rör sig i rummet när de lägger barn. Man ser att det finns en fysisk och kroppslig omsorg under hela den här hundraårsperioden, som man lyfter fram väldigt tydligt i bild när man vill skildra det här. Det tycker jag är spännande att se.

– Ibland får jag frågor om hur man ska använda avhandlingen i förskolan. Det här är ingen avhandling som talar om för pedagoger hur de ska göra. Men den ger kunskap om en mängd frågor som professionen själv kan omsätta på olika sätt i verksamheten eller för att tänka kring förskolan. Men jag tänker att forskning är till för att visa på andra saker än det som man har absolut behov av. Däremot kan man behöva kunskap om hur det har varit förut och hur man kan förstå det som man håller på med.

Vad överraskade dig?

– En överraskning var att det fanns filmer bevarade från Fröbelinstitutet i Norrköping 1914, som visar en hel förskoleverksamhet med både omsorg som sovande och mer pedagogiska aktiviteter. Det var väldigt fascinerande. Något annat handlar om när man får titta nära på hur människor gör när de skapar sin vardag. Då kan man få syn på det lite oväntade och hur mycket materialitet, kroppsspråk och små rörelser spelar roll för att vi ska förstå varandra som människor. Det var väl inte direkt oväntat men det var spännande.

Vem har nytta av dina resultat?

– Delvis har den som är intresserad av vilans utveckling nytta av resultaten. För att kunna se hur man har gjort förr och hur gör vi nu. Men även vad det mest vardagliga säger om den tidigare och den nuvarande förskolan. De som är intresserade av frågor om hur man kan tänka kring det visuella och fotografier oavsett om det har ett intresse för vila eller förskola kan ha nytta av min forskning.

– Förutom det är resultaten intressanta för visuellt intresserade forskare och praktiker som har funderat på vad bild betyder och hur ska vi tolka och förstå bilder. Framförallt nu när vi diskuterar vad som är etiskt att visa upp. Jag tar ett väldigt empiriskt grepp på bild och det kan vara intressant oavsett vilket ämne man håller på med.

Åsa Lasson

Foto: Niclas Björling/Stockholms universitet