Vikten av att tro på personer med rörelsehinder

Vad främjar och hämmar personer med rörelsehinder när det gäller karriärval? Det har Elisabet Söderberg tittat på i sin avhandling. Resultat visar att bemötandet är avgörande, och att överbeskyddande inställningar och låga förväntningar stjälper eleverna.

 Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har själv ett rörelsehinder och har under min uppväxt reflekterat över hur lite man pratar om den diskriminering som personer med rörelsehinder utsätts för. När jag som forskare skulle undersöka karriärval inför gymnasiet insåg jag att det inte fanns några undersökningar som tittade på hur hindren ser ut för personer med rörelsehinder när det gäller karriärval. Då bestämde jag mig för att undersöka det.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om vad som hämmar och främjar personer med rörelsehinder i deras karriärval. Jag har låtit tretton personer med rörelsehinder berätta fritt om deras uppväxt, utifrån temat karriärval. Personerna har varit från 18 till fyrtio år, en del har varit arbetslösa, en grupp har varit studerande och en tredje har arbetat.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Faktorer som hämmar är sociala och materiella. Sociala kan vara överbeskyddande föräldrar, kamrater och lärare, exempelvis lärare som inte berättat för föräldrar och elever att eleven ligger efter i skolarbetet utan har sagt att det går bra och att eleven kämpar på, när betygen sedan kommer blir föräldrarna och eleven chockade. En annan faktor är att lärare och föräldrar har för låga förväntningarna, eleven har fått lättare uppgifter än sina klasskamrater. Mobbning, som ett återkommande tema i berättelserna, är en faktor som hämmar, eleven får låg självtillit och tror sig inte kunna klara exempelvis gymnasiet. Materiella faktorer är bland annat att lokaler inte är anpassade, vilket gör att eleven inte kan komma in i lektionssalen. Det skapar mycket stress eftersom eleven inte kan vara trygg med att hen kommer fram överallt.

– Faktorer som främjar karriärvalsprocessen är föräldrar och lärare som tillåtit barn/elev att prova och även få misslyckas, att tro på individens kraft. Att individen känner att hen själv får vara med och bestämma vad hen behöver hjälp med. Att ha ett mål var även mycket främjande. Alla mina respondenter hade ett mål och det var att få ett riktigt arbete, inte en omsorgskarriär som exempelvis Samhall.

Vad överraskade dig?

– Hur osynliga studie- och yrkesvägledare var i respondenternas berättelser. De flesta kom inte ihåg att de träffat någon eller så hade studie- och yrkesvägledaren inte gjort något större intryck.

Vem har nytta av dina resultat?

– Både lärare och studie-och yrkesvägledare. Det är viktigt att synliggöra vilka låga krav som generellt ställs på personer med rörelsehinder, de kan mycket mer än vad samhället tror att de kan. Hur viktigt det är att tro på att dessa personer kan, att som lärare och förälder pusha och stötta istället för att hålla tillbaka dessa personer.

Hanna Nolin