"Vi och dem"-tänkande dominerar kulturell fostran

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har alltid funderat och varit nyfiken på andra kulturer och på hur de här olika synsättenpå andra kulturer som man omges av har skapats.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om hur tänkandet om kulturella relationer har skapats över tid och hur kulturella relationerär skapade utifrån ett teoretiskt perspektiv. Jag har tittat på texter om skola och utbildning,dels teoretiska texter, men även statliga utbildningsdokument, som läroplaner, för att kommaåt hur det här tänkandet har växt fram i skola och utbildning.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Jag visar på hur en andrafiering i skola och utbildning har kunnat växa fram. Trots olikarationalitet och synsätt över tid, och en ökad betoning på pluralism, så överskrids aldrig ett ”vi och dem”-tänkande. Det synsättet grundades tidigt, redan före grundskolestarten för drygt 50 årsedan. Inspirationen till det som som vuxit fram som minoriteternas undervisning, som vi idagkallar för mångfaldens undervisning, kommer från den samiska minoritetens skolgång.
– Det är en kraftig betoning på ömsesidiga relationer i diskussionen om skolan under 90- och00-talet och många dokument är explicit pluralistiska. Men vid en jämförelse framgår detatt skillnaderna endast ligger på ett ytligt plan och att förhållningssättet inte har förändratssärskilt mycket.

Vad överraskade dig?

– Det överraskade mig att synsättet på minoriteter och invandrare är väldigt positivt. Det finnsen starkt artig och schysst hållning till de människor som kommer till Sverige. Det byggerpå en tanke att vi har velat inlemma dem i det svenska samhället och det lyfts fram i enomfattning som är snudd på överdriven.

Vem har nytta av dina resultat?

– Det är en didaktisk studie och jag betraktar resultaten som ett didaktiskt verktyg för undervisningsplanering.