Vem vill vara en hora eller kärring?

Hur blev du intresserad av ämnet?

När jag skrev en D-uppsats i pedagogik om högstadieelevers matvanor framkom en bild av att flickor hade en mer negativ självbild än pojkar. Många flickor ansåg sig väga för mycket, trots att de inte gjorde detta, och deras upplevda övervikt verkade hänga samman med en rädsla för att bli kallad hora. När jag senare arbetade som forskningsassistent i ett projekt som låg nära min D-uppsats upprepades mönstret; flickor visade oro kring vikt och var rädda för att bli betraktade som en hora. Det berörde mig mycket och förde med sig att jag ville veta mer.

Vad handlar avhandlingen om?

Den handlar om hur flickor och pojkar i årskurs 5 på olika sätt gör kön, det vill säga femininiteter och maskuliniteter, och framför allt om hur de använder sig av benämningar som hora ochkärring. Jag har gjort deltagande observationer i tre klasser i år 5 från tre olika skolor och även fört spontana samtal med eleverna. När till exempel pojkarna använde benämningar som hora och kärring följde jag upp det direkt efteråt med frågor för att förstå den bakomliggande orsaken och ta del av deras egna tankar kring det sagda. Avhandlingen handlar också om hur flickor gör femininiteter i relation till varandra.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

Studien visar att platsen, kamratgruppen och den specifika aktiviteten har en central ställning som genusskapande praktik i skolan. Framförallt platsen har central betydelse för hur maktrelationer mellan och inom könen utspelar sig i skolan och därmed också av viktig betydelse för hur kön, femininiteter och maskuliniteter görs. Platsen tillhandahåller olika villkor och normer som har betydelse för hur relationer mellan och inom könen gestaltar sig.

På de platser som jag har studerat: korridorerna, klassrummet, skolgården, idrotten och slöjden, har jag kunnat se tydliga mönster. Benämningar som hora och kärring är inte bara är skällsord, utan att de producerar maktrelationer mellan könen. Och framför allt att det är pojkarna som använder sig av benämningarna som ett dominansmönster för att försöka få kontroll över flickorna och platsen. I klassrummet har flickor kontrollen genom sina goda skolresultat och prestationsmässiga överläge. Om en pojke blir underordnad för en stund, till exempel om en flicka har presterat bättre, blir benämningarna ett sätt att försöka få kontrollen, eller ta av flickor kontrollen till skillnad mot på idrotten där de försöker återta och försvara kontrollen. På skolgården råder könsuppdelade aktiviteter och därför verkar inte kontroll mellan könen vara nödvändigt. I korridoren, vilket uppfattas som ett neutralt rum försöker de neutralisera kontrollen då flickor upplevs allt för dominanta. Och slutligen: på slöjden, i vilken aktiviteterna och de båda slöjdinriktningarna är könskodade och eleverna är överens om arbetsfördelningen, är maktrelationer mellan könen nedtonade.

Avhandlingen visar också att benämningarna reproducerar maktrelationer inom könet. Hora och kärring används lika ofta mellan pojkarna; dels i skvaller om andra pojkars avvikande beteenden, dels som förolämpningar både inom och utom kamratgruppen. I samband med prestationer i exempelvis idrott kan pojkar säga till varandra: Du spelar som en hora. Du spelar som en kärring. På så sätt blir benämningarna även centrala markörer i konstruktionen av maskuliniteter.

Studien visar också att flickorna, som inte tycktes använda benämningar som hora och kärring, använde skvaller i kamratgrupp och en görbar kropp för att bygga upp en normerande och heterosexualiserande femininitet. Den kvinnliga hierarkin byggde till stor del på hur flickor förhöll sig till att vara heterosexuellt åtråvärda och ständigt vara i den manliga blickpunkten.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

Ja, att platsen visade sig ha en så central betydelse är det som är mest förvånande men också att göra kön, femininiteter och maskuliniteter, upptar så stor del av elevernas skolvardag.

Vem har nytta av dina resultat?

Det har lärare, förskollärare, fritidspedagoger, föräldrar och lärarutbildare. Men även andra som arbetar inom skolan.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

Jag hoppas att min avhandling ska ge lite mer insikt om det spel som dagligen utspelar sig framförallt bortom pedagogernas blick och kontroll. Kanske kan min studie bidra till att öka medvetenhet i vuxenvärlden.