Variation gör musikpedagogiken mer kreativ

Genom att låta musikundervisningen växla mellan förmedlande av kunskap och kreativt utforskande kan eleverna i förlängningen bli mer självständiga och mindre beroende av lärarens instruktioner. Det menar Anna Linge, som har undersökt vilket mekanismer som skapar en kreativ musikpedagogik.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Som musiklärare var intresserad av att kunna sätta ord på olika typer av musikaliskt lärande, samt hur lärande sker på djupet. Jag var intresserad av att se om det gick att identifiera den kreativa musikpedagogiken så att en musiklärare kan skapa förutsättningar för den. Min erfarenhet är att många musikelever blir för beroende av sin lärares instruktioner.

Vad handlar avhandlingen om?

– Den kreativa förmågan och kompetensen kan ses som en förutsättning för att leva i en föränderlig värld. Trots det styrs skolan allt mer av mål och kunskapskrav. Det verkar därför vara viktigt att se skillnaden mellan en performativ eller instrumentalistisk kunskapssyn och en kreativ, samt hur dessa samverkar.

– Avhandlingens bakgrundskapitel problematiserar skillnaden mellan kreativ kompetens och kreativ förmåga, vilken jag menar att skolans undervisning främst ska utveckla. Musikundervisning är dessutom beroende av hur undervisningen organiseras, hur produkten eller processen står i centrum.

– Det empiriska materialet består av gruppintervjuer med musiklärare vid en gymnasieskola samt observationer av två ensembleklasser vid två gymnasieskolor under en termin, där jag som forskare kategoriserar vad som jag ser som exempel på kreativitet i ensembleundervisningen.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Det är just de mekanismer som jag identifierar, till exempel att undervisningen hänger samman med ett autentiskt problem och sker som en förlängning av det som eleverna redan har kunskap om. Om lärandet i skolan har en relevans för eleverna ökar motivationen. På detta sätt samverkar undervisningens yttre ram med elevernas inre motivation. Det handlar även om hur eleverna lär sig redskapen på ett sätt som gör att de blir självgående.

Vad överraskade dig?

– Det var många saker, till exempel fick jag upp ögonen för betydelsen av elevernas egna val som en motivationsgrundande faktor. Genom att eleverna får arbeta problemlösande och imiterande blir lärandet intelligent och självständigt. Inom musikundervisning gäller det därför att växla mellan traditionell kunskapsförmedling, imitationslärande, samt trial-and-error för att fördjupa kunskapen.

– En annan viktig sak som överraskade mig var den energi och uthållighet som jag såg hos eleverna när de hade tid för att gemensamt förhandla sitt projekt och läraren agerade i bakgrunden. Ett kreativt lärande utgår från den kompetens som finns hos eleverna, samtidigt som det kreativa engagemanget i sig föder ny teknisk och innehållsmässig kunskap. Läraren kan interagera med dessa faser genom att vid behov ställa sig i centrum för undervisningen och vid andra tillfällen hålla sig i bakgrunden.

Vem har nytta av dina resultat?

– Förhoppningsvis musiklärare som är intresserade av att förstå hur en kreativ miljö kan ta sig uttryck och hur olika musikpedagogiska traditioner kan samverka. Även andra lärarkategorier kan tolka mitt resultat in i sin undervisning. Dewey menar att skolan ska vara som en riktig arbetsplats och att problemet som löses i skolan ska vara ett riktigt problem. En utmaning för läraren är att skapa förutsättning för att undervisningen får en motiverande relevans för eleverna.

Annelie Drewsen