Värdet av ansvar, omsorg och respekt i förskolan

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Jag är intresserad av barns perspektiv och barnperspektivet och den skillnad som kan finnas mellan dessa synsätt. Jag har haft med mig tankar omkring det här ända sen jag själv var barn och jag har väldigt starka minnesbilder av att en del vuxna förstod sig på barn medan andra vuxna inte gjorde det. Jag har arbetat som förskollärare och fortsatt intressera mig för vad barn ger uttryck för med sina handlingar, hur man kan förstå sig på barns agerande och vad det finns i deras uttryck som kan vara viktigt att förstå sig på.

Vad handlar avhandlingen om?

– Den handlar om hur barn gestaltar ansvar, omsorg och respekt. Vad barn tar ansvar för och hur de gör det, vad de visar respekt för och hur de gör det, vad de visar omsorg om och hur de gör det. Jag har både observerat barnen och använt mig av ljudinspelningar. Fokus har varit på barnens aktiva samspel med varandra och lärare. Jag har genomfört min undersökning i två grupper, en där barnen var 4-5 år och en där barnen var 3 – 6 år.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Barnen visar respekt för gällande regler, för lärarens position och andras intressen. De tar ansvar för regler, sina egna handlingar, för allas delaktighet och lekinnehåll. Lek är ju väsentligt för barnen och det är inte bara på skoj för dem utan också en allvarlig dimension av barndomen.De visar omsorg om andras välbefinnande, om allas tillhörighet till gruppen och om andras delaktighet i lek. Omsorg, ansvar och respekt är inte åtskilda utan de överlappar varandra. Ett exempel på omsorg, men även på ansvar, såg jag vid samlingen. Barnen känner varandra väl och om det är någon som har svårt att agera inför andra så kan någon annan gärna gå in och erbjuda hjälp till kompisen. Men det är inte alltid som det godtas av läraren att barnen gör så, utan läraren ger uttryck för att vissa uppgifter ska göras individuellt.

– Till exempel blev en flicka, Lovisa, erbjuden hjälp av en annan flicka, Alexis, men läraren ansåg att Lovisa skulle göra uppgiften själv. Och när Lovisa inte klarade av det fick en annan flicka hjälpa till istället. Alexis, som erbjöd sin hjälp, uppmärksammades inte för sin goda handling eller för att hon stöttade kompisen. Hon blev bara tillsagd att Lovisa säkert kunde lika bra själv. Exemplet visar att barn har kännedom om varandras personligheter och de visar att de värnar varandras väl och att man kan göra uppgifter tillsammans. Här tog Alexis ansvar för sina egna handlingar samtidigt som hon visade Lovisa omsorg. Exemplet visar också att barn och lärare kan ha olika uppfattning om hur uppgifter ska genomföras, och om vad som är rätt och fel och gott och ont.

– Jag såg också att barnen gör könsåtskillnad, att det har betydelse om man är flicka eller pojke för hur ansvar, omsorg och respekt visar sig. Det kan handla om att flickor gärna vill lyfta fram omsorgshandlingar i ljuset, de vill prata om det, medan pojkar mer ger uttryck för det i handling än pratar om det.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Att barnen gör så stark skillnad mellan könen. De grupperar sig som flickor och pojkar även om det ser ut som att de leker i en gemenskap av pojkar och flickor. Könstillhörigheten är ett användbart redskap för dem, när de ska orientera sig socialt och agera i vardagen. Men när enskilda flickor och pojkar leker fungerar samspelet på ett annat sätt. Jag har själv fått en annan förståelse för värdet av ansvar, omsorg och respekt genom den här studien, och för barns agerande, att det är på allvar och att det är viktigt det de gör.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag hoppas att barnen ska ha nytta av resultaten genom att lärarutbildare inom akademin men också förskollärare på fältet tar del av dem. Personalen i förskolan kan också ha nytta av att lyfta fram olika aspekter av vad jämställdhet kan innebära och vad barns perspektiv och barnperspektiv kan innebära.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Jag hoppas att man kan använda sig av de resultat som jag fått fram i den vardagliga verksamheten i förskolan och därmed problematisera det som händer i vardagen, till exempel när det gäller jämställdhetsarbete. Att man frågar sig vilken betydelse det har att barn gör könsåtskillnad och vad är det för könsåtskillnad de gör. Det kanske kan leda till att man försöker fånga det som barn ger uttryck för och använder det för att diskutera vad som kan vara av vikt att ta upp om jämställdhet. Det är viktigt att ge en bild av det som barn ger uttryck för och jag hoppas att det tas på allvar och respekteras.