Vad vill musik- och kulturskolan?
Undervisningen inom musik- och kulturskolan har inga nationella styrdokument, utan ansvaret för innehållet läggs i stället till stor del på lärarna och eleverna. Det konstaterar Kristina Holmberg i sinavhandling, Musik- och kulturskolan i senmoderniteten: reservat eller marknad.
Född 1962
Disputerade
2010-05-21
vid Musikhögskolan i Malmö, Lunds Universitet med avhandlingen:
Musik- och kulturskolan i senmoderniteten: reservat eller marknad?
Varför blev du intresserad av ämnet?
– Jag har arbetet flera år som musiklärare. Under en fortbildning i musikpedagogik skrev jag ett arbete om metodutveckling och ett om elevers motivation. Detta födde nya tankar och frågor ommusik- och kulturskolan.
Vad handlar avhandlingen om?
– Den handlar om en förändring inom musik- och kulturskolan som inte är ett resultat av ett medvetet utvecklingsarbete, utan snarare en konsekvens av ett ökat elevinflytande. Genom att maktenförskjuts från lärarna till eleverna får elevernas musiksmak ett stort genomslag. Undersökningen bygger på gruppsamtal med lärare i musik och andra estetiska ämnen.
Vilka är de viktigaste resultaten?
– Att ett ökat elevinflytandet inom musik- och kulturskolan har resulterat i att populärkulturen tar ett allt större utrymme. Det skapar problem för lärarna vars kompetents ofta ligger inom de mer traditionella genrerna. Mina resultat är även viktiga på ett mer övergripande samhällsplan. Musik- och kulturskolorna är ett nav i vårt utbildningssystem inom de estetiska ämnena, och många elever går vidare till andra estetiska utbildningar. Därför är det som sker viktigt även för de högreutbildningarna och för kommande generationers kulturutövare.
Vad överraskade dig?
– Jag hade inte väntat mig att mina studier skulle landa i en diskussion om innehållet i den här verksamheten, och vilket syftet är med musik- och kulturskolan. Jag trodde heller inte att det fanns ett så stort behov av stöd för lärarna i form av styrdokument.
Vem har nytta av dina resultat?
– Dels lärarna inom musik- och kulturskolan. Jag belyser något som det börjar bli akut att diskutera. Det räcker inte med att prata om hur vi ska undervisa, vi måste också lyfta vad-frågorna. Utbildningspolitiskt bör resultaten kunna användas i diskussionen om centrala styrdokument inom musik- och kulturskolan.