Från målstyrning och tilltro till kvalitet och kontroll

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Jag är pedagog och mitt forskningsämne har nog till viss del formats av den tradition som finns i Uppsala när det gäller forskning om styrning, ledning och ledarskap med fokus på skolan. Sen har nog valet av forskningsämne också påverkats av att jag arbetar i ett utvecklings- och utvärderingsföretag som sysslar mycket med utbildning som handlar om statlig styrning och utvecklingsarbetei skolan. Just ordet kvalitet började dyka upp i olika statliga dokument i början av 90-talet, och när skolan följde med i samma utveckling så blev jag nyfiken – vad innebar det här för verksamheten?

Vad handlar avhandlingen om?

– Jag har studerat kvalitetsidén, och hur den växer in i den nationella politiken: i slutet av 80-talet förekom ordet kvalitet nästan inte alls i politiska dokument, men så börjar det plötsligt dyka upp från mitten av 1990-talet. Kvalitet var ett ord som tidigare hade fått stå odefinierat och använts ganska diffust, men nu började det successivt att fyllas med innehåll. Jag ville undersöka vad det var som hände, och vad det kunde betyda.
– Avhandlingen grundar sig på tre empiriska undersökningar: i den första studerar jag politiska texter och tittar på hur ordet som sådant förekommer samt hur det har definierats och avgränsats. Jag har även jämfört kvalitetsbegreppet med hur närliggande begrepp (till exempel styrning, kontroll, utvärdering och granskning) har utvecklats. Tar man till exempel ordet styrning, så ser man att det förekommer allt mer sällan i de politiska texterna, medan ord som kontroll och granskning har ökat. Den andra undersökningen är en analys av hur Skolverket tog emot och operationaliserade kvalitetidén. Vidare har jag gjort fallstudier i två kommuner med fokus på hur kvalitetsidén togs emot och gavs sina uttryck i de villkor som råder bland de som ansvarar för verksamheten i skolorna.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Avhandlingen visar att det som jag från början kallar idé – för det var löst och fragmentiserat i sin utformning – har utvecklas till en regim. De idéer och organisatoriska lösningar som reglerar interaktionen mellan de aktörer som utgör skolan, domineras idag av kvalitetsordningen – en kvalitetsregim med kontrollen som nav. Regimen får genom sitt språkbruk (ord som inspektion, provsystem, regelsystem, kontroll, mätningar) en dominerande roll. Nästa steg blir att fundera över vad det här har för betydelse för vår syn på skolan: är skolan enbart en stor tjänsteindustri, som lätt kan kontrolleras och styras? Om allt handlar om att uforma kriterier och kontroller som verkar styrande, vad händer då med det som inte går att kontrollera och styra på det här sättet – till exempel medkänsla, eller samspelet mellan lärare och elev? Från en utbildningspolitik som byggde på decentralisering och målstyrning, där det fanns en stark tilltro till läraren och lärarens förmåga, går vi nu mot en centralisering: makten och möjligheten att påverka hamnar nu hos centrala organ via de olika system som har byggts upp för kontroll och bedömning.
– Skolans utveckling är kopplad till de förhållanden som råder i samhället – när de förhållandena ändras, förändras också skolan. Där samhället tidigare har tvingat fram en decentralisering, professionalisering och mjukare styrning, ser vi idag en återgång till ett system där staten styr på ett ganska teknokratiskt sätt. Dels styr man genom kontrollsystemet, men också genom ekonomi: kommunerna blir allt mer beroende av statliga bidrag i olika former. Tidigare förlitade vi oss på en ideologisk styrning genom mål och värden, idag sker denna styrning genom kontrollsystemen.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Avhandlingen har ett historiskt perspektiv, och går vi bara 100 år tillbaka i tiden så finner vi ett ganska hierarkiskt, maktfullkomligt samhällssystem, där staten tillämpade en hårdhänt styrning av skolan, till exempel genom inspektörssystemen. Det är intressant att just de här tendenserna nu förstärks igen – staten tar tillbaka befogenheten. Under historiens gång har vi hela tiden haft en kamp om vem som har rätt att bestämma över skola och lärare; ibland ges lärare förtroendet, ibland tas det tillbaka. En gammal regel inom förvaltningen är att befogenhet och ansvar ska följas åt, men jag menar att befogenheten ökar i systemets centrala delar, medan ansvaret läggs på lärare och skola. Det ser till exempel i de skadeståndskrav som nu riktas mot kommunerna och skolorna när det gäller mobbning.

Vem har nytta av dina resultat?

– Alla som arbetar i skolan. Frågan är hur det här kommer att uppfattas och tas emot när vi nu har levt i en annan tradition ett tag – hur ser politiker, lärare och skola på detta? Den här typen av forskning bidrar till förståelsen av den situation som de verksamma befinner sig i. Med tanke på hur många signaler vi får om hur slitsamt det är att vara lärare idag, så tror jag att mina resultat fyller en viktig funktion genom att visa hur det här påverkar lärares arbete och arbetssituation. Det är ofrånkomligt att ett sätt att se den här förändringen är som en form av bristande förtroende för lärarna. I bästa fall kan man hoppas på att alla kontroller, utvärderingar och granskningar fungerar rationellt genom att bygga upp viktiga kunskaper. Men man kan också se det som en förstärkning av en spirande misstro: att de som ska göra det här jobbet måste kontrolleras, eftersom de helt enkelt inte gör vad de ska.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Då måste vi först fråga oss om den statliga styrningen verkligen påverkar skolan, för en del hävdar att så inte är fallet. I mitt tycke är det självklart att den statliga styrningen påverkar skolans verksamhet, men i vilken utsträckning? Det går ju att värja sig mot utvecklingen – ibland talas det om att en läroplan tar tio år att implementera. Men jag tror att det blir allt svårare att värja sig: idag går kontrollsystemen direkt ner i klassrummen. Det finns ett utmärkande drag hos kvalitetsregimen: att inspektioner, rapporteringar, mätningar och statistik ska råda bot på skolans problem. Men gör kontroll saker bättre? Det kan vara så, det vet vi inte än, men det jag ser idag är lärares maktlöshet: en deprofessonalisering av kåren, där lärares bedömningar och det professionella handlingsutrymmet beskärs av kvalitetsordningen.

Hedda Lovén