Utrikespolitiken lyser igenom i läroböckerna
Janne Holmén har studerat svenska, norska och finska läroböcker för att försöka utröna om ländernas utrikespolitik lyser igenom i deras skildring av USA och Sovjetunionen under Kalla kriget. Sverige, som ställde sig neutrala under kalla kriget, bekände indirekt färg genom att inta en positiv hållning gentemot USA. Norge, som var med i NATO, kunde däremot kosta på sig en mer kritisk inställning gentemot stormakten.
Hur blev du intresserad av ämnet?
-Jag kommer från Åland och hade läroböcker från både Finland och Sverige under min skolgång. Det har säkert haft en viss betydelse för mitt val av forskningsämne, men om vi talar rent vetenskapligt så är juläroboken den mest spridda formen av historieframställning, och det i sig tror jag fångade mitt intresse.
Vad handlar avhandlingen om?
– Jag jämför hur norska, svenska och finländska läroböcker skildrar USA och Sovjetunionen under kalla kriget. Hur har dessa länders utrikespolitiska situationpåverkat läroböckerna? Mer specifikt har jag jämfört hundratals läroböcker (för grundskolan och gymnasiet) inom ämnena geografi, samhällskunskap och historia, från 1930 fram till 2004.
Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?
– Att det finns en påverkan mellan ländernas utrikespolitik och läroböckernas skildring av USA och Sovjet. I Finland märks det allra tydligast under kalla kriget, då landet försökte vinna Sovjetunionens förtroende. Under denna period blev inställningen i de finska läroböckerna mycket mer positiv. Samma sak skedde i Sverige vid andra världskrigets slut – det finns en tydlig förändring i skildringen av Sovjet, som blir mer positiv. Sveriges inställning till Sovjet svänger igen vid 1950 när kalla kriget påbörjas, skildringen blir då mer kritisk. Man ser också stora förändringar i läroböckerna när Sovjetunionen faller. I de norska läroböckerna uppfattar jag minst utrikespolitikens färgning. Det kan till viss del ha sin grund i det faktum att Norge var med i NATO, vilket gjorde att man hade sin ställning tryggad – USA visste var de hade Norge. Därmed behövde man inte visa sig vänlig, utan kunde kosta på sig en ganska kritisk hållning. Sverige var å sin sida neutralt, och hade därmed ett större behov av att visa var man ”egentligen” stod under kalla kriget – deras skildring är således mer positiv under 1950-talet, eftersom man ville kunna räkna med ett stöd från USA vid en eventuell krissituation. Längre fram kan man dock se att både Sverige och Norge är lika kritiska. Samhällsklimatet återspeglas tydligt i läroböckerna – men får en god känsla för vad som anses vara politiskt korrekt under den period då boken är skriven.
Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?
-Det har funnits granskningsmyndigheter som har kontrollerat och godkänt läroböckerna, men förvånansvärt nog så har de enbart skickat ut läroböckerna för granskning till olika forskare och lärare. Det har lett till att kontrollen varken blev särskilt konsekvent eller hård, eftersom deras utlåtande var till stor beroende av granskarens egna, personliga åsikter. Till viss del skiljer sig Finland från de andra länderna på den punkten, eftersom de har haft utomstatliga organ som har granskat en del läroböcker mer effektivt. Det här är ju intressant även ur en annan aspekt: läroböcker beskylls ofta för att vara konservativa och trögföränderliga, men det stämmer inte alls överens med den bild som målas upp i min avhandling. Läroboken ÄR anpassad efter det rådande politiska klimatet. Förlag skriver läroböcker som ska passa in i tiden. Å ena sidan kan jag tycka att det är positivt att böckerna är föränderliga, å andra sidan visade det sig att vissa ämnen var vissa mer politiskt känsliga än andra. Om man tar svenska läroböcker som exempel, så var samhällskunskap mer politiskt känsligt än till exempel historia. Det kan ha sin grund i att historia är ett universitetsämne som det forskas om, medan samhällskunskap är en blandning av olika ämnen, som dessutom har närmre anknytning till samhälle och media. En tydlig forskningsanknytning till ämnet ger således mindre kortvariga sanningar i läroböckerna – de får längre ”bäst före” datum, helt enkelt.
Vem har nytta av dina resultat?
– Lärare som köper in läroböcker, andra forskare, läromedelsförlag. Men jag tror att resultaten kan vara till nytta även när man utformar en ny läroplan. Man bör nog fundera lite på om eleverna lär sig sådant som bara är populärt just nu. Ta synen på Sovjet på 70-talet till exempel, den stämmer inte alls in i dagens världsbild eller samhällsvärderingar. Jag tror även att föräldrar kan ha nytta av resultaten för att bli uppmärksammade på vad deras barn lär sig. På sätt och vis kan nog alla ha nytta av den här avhandlingen: eftersom tidsspannet är så brett har du sannolikt stött på någon av läroböckerna som ingår i min studie under din egen skolgång.
Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?
– Den kan tjäna som ett kritiskt underlag genom att man lyfter fram några av de exempel som finns i avhandlingen och funderar på vad det är vi egentligen läser. En norsk lärobok skriver så här om Gulfkriget 1994:
” Huvudsyftet med Gulfkriget var att
säkra västliga oljeintressen. Hade Kuwait odlat broccoli istället för att utvinna olja hade ingen lyft ett finger, sade Mellanösternexperterna.”
Men 2001 beskrivs konflikten annorlunda:
”Både Sovjet och västländer sålde vapen
och teknologi till Saddam, som utnyttjade tekniken till att utveckla förbjudna kemiska vapen. För att skaffa pengar invaderade han det lilla oljerika och västvänliga Kuwait. FN fördömde invasionen, USA och Sovjet var för första gången eniga. 1991 gick en stor multinationell styrka till angrepp under USA:s ledning.”
Citatet kan belysa vikten av att lära sig se politisk färgning – och tänka kritiskt. Hur ser vi på saker idag jämfört med tidigare? Och hur kommer vi att se på dagens händelser i framtiden?
Hedda Lovén