Barn är också en del av segregationsprocessen

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Jag har alltid varit genuint intresserad av vardagsliv, i synnerhet hur det är att vara barn i skolan. Jag har bakgrund som socialpedagog och har tidigare ingått i ett forskningsprojekt där jag studerade barn som aktörer i skolan. Det gav mersmak, eftersom det blev uppenbart för mig att skolan inte är en isolerad ö, utan har ett nära samband med den lokala miljön som den omges av. Det som händer i skolan har betydelse för det som händer utanför – och tvärtom. Just därför har jag valt att titta speciellt på stadsdelen när jag har undersökt barns identitetsarbete, eftersom den är en nyckel till att förstå skolan, men också för att förstå barnet.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om 11 och 12-åringars identitetsarbete i en svensk förort som har segregerade skolor och stadsdelar. Det är en etnografisk studie där jag har gjort ett omfattande fältarbete bland 50 skolbarn från årskurs fem till sju. Jag har studerat identiteter utifrån de platser barnen använder sig av, både i och utanför skolan. I skolan har det framför allt varit det sociala livet utanför klassrummet som har intresserat mig. Utanför skolan har jag studerat hur barnen skapar sig en identitet utifrån vilka platser de befinner sig på: dels har jag använt mig av deltagandeobservationer och intervjuer, men jag har också använt mig av kartor där barnen har fått märka ut olika platser där de trivs och inte trivs, samt bett dem fotografera när de är ute. I analysen av barnens agerande och berättelser framträder deras sociala geografier och identitetsarbeten tydligt.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Avhandlingen visar att identitetsarbete handlar mycket om att skapa ”vi” och ”dem” – dem som barnen vill vara med, och dem som barnen försöker undvika. Segregation framträder som en process, som barnen också är med i att skapa och återskapa (utan att för den sakens skulle lägga något ansvar på barnen, utan enbart lyfta fram att de ingår i den här processen). Uppdelningen i ”vi” och ”dem” förstärker skillnader mellan olika grupper, vilket märktes allra tydligast i skolvalsfrågan. Barnen i studien kommer antingen från det jag kallar den ”homogena stadsdelen”, ett egnahemsområde där de flesta hade medelklassbakgrund, eller så kom de från den ”heterogena stadsdelen” ett hyreshusområde där invånarna hade en mer multikulturell bakgrund. Att välja skola var högaktuellt för dem som bodde i egnahemsområden när jag gjorde mitt fältarbete: vid den här tidpunkten hade segregationen ökat dramatiskt, samtidigt som det hade blivit möjligt för invånarna i stadsdelen att välja skola. De skolor man hade att välja mellan låg i den mångkulturella stadsdelen, och det skapade en konkurrenssituation mellan de kommunala skolorna som avspeglade sig tydligt i barnens vardag – det var ofta svårt att avgöra om barnen pratade om den skola (som de inte ville gå i) eller själva stadsdelen. Segregationen förstärktes genom skolvalet, och det var en process som barnen delaktiga i att skapa och förstärka: skolvalet blev en viktig ingrediens i deras vardag och identitetsarbete. Men för barnen i det mångkulturella området var det här inte en aktuell fråga överhuvudtaget.
– Det är viktigt att poängtera att segregation inte bara är något som finns i invandrartäta områden, vilket är en vanlig missuppfattning, utan det är något som framträder väldigt tydligt även i homogena medelklassområden. Min avhandling visar att segregation har en stor betydelse även i de resursstarka barnens vardag. Skapandet av ”vi” och ”dem” sker överallt, hela tiden: det är samma saker som händer i det lilla och det stora – i ena hörnet av skolgården och i samhället i stort.

Vad hittade du under arbetes gång som förvånade eller överraskade dig?

– När barnen gjorde kartor över stadsdelarna och märkte ut var de gick och var de inte gick, så blev jag INTE förvånad övar att barnen som bodde i det trygga villaområdet undvek miljonprogramsområdet – men däremot blev jag förvånad över STYRKAN i det, att det var en sån viktig fråga för dem – och att detsamma gällde för skolvalsfrågan. Man skulle kunna tro att skolvalsfrågan främst berörde de vuxna, som ändå var beslutsfattarna, men det var något som engagerade barnen i stor utsträckning. Det är sånt man verkligen får syn på när man gör studier av det slag som jag har gjort.

Vem har nytta av dina resultat?

– Politiker, föräldrar, alla som arbetar i skolan och alla som är intresserade av barns sociala liv och hur barn organiserar sin tillvaro utanför klassrummet. Det är viktigt att försöka förstå det som sker ute på skolgården, inte bara vid gungorna utan också bakom gymnastiksalen – segregationen konstrueras överallt.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Det här är grundforskning och jag ger inga konkreta modeller för hur man kan arbeta med det här i skolan, men jag tror definitivt att mina resultat i förlängningen kan bidra till att öka förståelsen för hur barn skapar en identitet och hur de deltar i segregationsprocessen. Metoderna jag har använt är ganska enkla, jag tror därför att de skulle kunna användas i det lokala utvecklingsarbetet, om man som lärare är intresserad av att få en fördjupad inblick i barnens perspektiv.

Hedda Lovén